Aftonbladet – 25 juni 1859, sida 2

1ävlaAa Ydlb FVUPEIURUI BYAR I EUR, CRAVIlev styrandet o. s. v., ha en märkvärdig förmåga att lulla den allmänna andan till sömn. Det är den politiska splittringen, den politiska orättvisan och oredan, det är vidare småaktighet och falskhet och andra dåliga efterdömen på samhällets höjder, som i väsentlig mån bidragit till att hindra utvecklingen af den allmänna andan, att beröfva densamma lif och spänstighet, att alstraen misströstan, som väl understundom lemnar plats för ett lifligare och verksammare intresse, men snart åter gör sig gällande och låter intresset sjunka tillbaka i den slöa likgiltighetens famn. Det politiska målet för hvarje riksdag borde vara en gamverkan mellan regering och folk, för att åvägabringa nödiga förbättringar i samhällsskicket, i lagstiftningen, i anstalterna för landets moraliska, intellektuella och ekonomiska förkofran. -Regeringsmakten bör, om den eger någon blick för framtiden ochicke koncentrerar hela sitt sträfvande i-tillfredsställandet af egoistisk maktlystnad, inse vigten deraf att samhället -stärkes och utvecklas medelst nödiga förbättringar. Folkrepresentationen, om den i någon mån skall. göra, skäl för detta namn, måste i allt se på det allmännas gagn och behof och framför allt annat befrämja och genomföra allt det, som är af vigt för samhället såsom ett lefvande helt, det som är oundgängligt för bevarande af dess lifskraft och för dess utveckling. : Med. hvar och en af.de senare riksdagarne har det dock framstått allt mera klart, att regeringsmakten hos oss har ett enda hufvudsakligt riksdagssyftemål; som ligger densamma om hjertat, nemligen att af ständernå kunna erhålla så mycket penningar som möjligt: behofvet af ökade anslag är den enda ide, för hvilken hos oss regeringen kämpar med någon värma och gör. hela sitt inflytande på allvar gällande. Och för denna id kan hon räkna på ett lika tropligtigt understöd af majoriteterna inom tvenne stånd; som hvarje tanke på politiskt framåtskridande röner deras bestämda och hårdnackade motstånd ; under det åter representanterna inom de mera folkliga stånden alltför mycket låta leda sig af en hop: lokala intressen och enskilta önskningar, för att kunna-göra ett kraftigt och ihärdigt motstånd mot idben om de växande anslagen och verksamt befordra andra, för landets utveckling och förkofran mera hugneliga ideer. Det missnöje, som otvifvelaktigt råder öfver hela landet öfver de i politiskt) hänseende så ringa resultaterna af våra senare riksdagar och den djupa indignation, som varit en följd af den släpphändthet och Tättsinnighet, som visade sig vid den senaste, borde vara egnad att, i den mån. det med. våra: brist fälliga representativa former är möjligt, ) ge åt den instundande riksdagen en viss allvarlig karakter. Hvad ridderskapet och adelt angår, så torde man svårligen hos dess majoritet kunna vänta ön annan politisk tendens än som framträdt vid de senaste riksdagarne. Allmänna stämningen och de betänkliga ekonomiska förhållandena torde dock nu-kunna alstra en temligen betydande motvigt mot. det i ohöljd dag framträdande löntagareintresse och den för uniformen yoterande ungdom, hvilka vid sehaste: riksdag spelade en så dominerande roll. Det vore derföre ilandets intresse högst önskligt, att man på riddarhuset vid nästa riksdag finge se så många som: möjligtaf dessa adelsT män, om hvilka den upsalienske statsTrättsläraren Boström så bestraffande taflar, hvilka ega förmögenhet och andra Åerforderliga qvaliteter för att bli passande adliga representanter, men som I dock äro gemena nog. att icke såsom Tsådana fullkomligt åsidosätta sina oadMliga intressen och inom representationen I bestämmas i sitt handlande endast af de Arent adliga, hvilket herr Boström anser licke blott vanhederligt, utan äfven påI kalla det straff, att adeln icke behand-llar dem såsom sina verkliga medlemmar. I De, som på riddarhuset våga göra fol-I kets och landets, det helas intresse gällande, äfven då det icke går tillsammans -I med adelng, kunna säkerti ett godt medti vetande och i den allmänna aktningen finna en tillräcklig ersättning för för-I kastelsedomen från hr Boström och hans lärjungar, äfven de-högst uppsatta. Rikta vi vår blick på de valda stånden, så kunna vi ej heller här öfverlemna oss åt allt för stora förhoppningar i afseende på deras blifvande sammansättning. Större delen af ståndsvalen ske med liknöjd slentrianmässighet, utan egentlig offentlighet: Det är någonting ovanligt, ja oerhördt att egentliga kandidater skulle framställas eller sjelfva framstå Enskilta öfverenskommelser; personliga beräkningar, hvarjehanda tillfälligheter bestämma ofta Valets utgång. De stora allmänna frågorna An k— Jä nr AA Vv IN rt AR Jr AA AV Dt jr VU