Aftonbladet – 23 juni 1859, sida 3

saken kommer.att aflöpa vid. domstol, derom någon misströstan synes ha egt rum; antzger såsom säkert att Brogrens båna såsom sjökapten för alltid måste vara slutad, ty hr Blanche sskulle just vilja se det rederi, som ånyo åt ett sådant vilddjur vågade öfverlemna fartyg och folk; och slutligen bekänner sig hr Blanche hafva med denna och de föregående artiklarne deltagit i en agitation. Den; som tagit kännedom om domstolsförhandlingarne må döma mellan målsegaren och hans fränder, å ena sidan, och mig:å den andra. Åt hvarje rättsinnad lembar jeg förtröstansfullt domen om hvem, som gjort sig skyldig till brott mot civilisation, vett och grannlagenhet; mördaren; den grofve förbrytaren och vilddjuret eller min vederpart och bans agiterande fränder. 5 För känslan, då den är varm och liflig, ren och utan beräkning, och för deså yttringar hyser hvar och en åtminstone undseende. Och en far, sörjande sin ende; förhoppningsfulle son, hvilken: genom annans dåd blifvit honomsberöfvad;j är ett föremål, tillräckligt beklagansvärdt att; huru öfvertygad man. må vara om sin rätt och pligt att återkusta en orättvis j beskyllning, ingen väl skulle vilja strängt tillräkna den efterlefvande, om han i sorgens och harmens förI sta uppbrusning skulle, tilläfventyrs förledd af omständigheter, hvilkas sammanhang han då ej förmådde rätt beräkna, utan giltiga skäl angifva någon såsom vållande till förlusten, Men hafva dessa .omständigI heter mer än år och dag varit honom bekanta, utan att hvarken känslan eller ens pligten såsom fader och medlem af ett lagbundet samhälles uppkallat honom till: den lagliga vedergällningens utkräfvande, då är det ej längre känslan som leder honom; det är det pröfvande förståndet, söm styr hans handlingar. Dessa måste derföre skärskådas efter andra grunder, mätas efter andra mätt. Visar det sig yttermera att han, efter erhållen underrättelse om den förmenta . misshandling, hvarföre sonen skall varit utsatt och om den dödliga beskaffenheten af dennes sjukdom varit Hågad att ånyo :ställa sonen under vård ocH inseende af den, som skulle hafva förkortat hans lif, visar det sig att efter sjelfva dödsfallet kommunikationer egt rum med -den förmente mördaren och att anklagelser först efter lång betänklighetomsider eger rum, då kan man våra säker att det ej jär sorgens. och. saknadens känslor, som förestafva angifvelsen, och man eger rätt tvifla om det är ensamt pligten såsom fader och medlem af ett lagbundet sambhälle,, hvilken sent nog göra sig gällande. Skulle slötligen den sena angifvelsen drifvaspå ett sätt, hvilket ingen pligt kan fordra eller gilla, ådagalägges på mångfaldigt sätt det största möjliga bemödande icke att öfver en förment brottsling draga det högsta lagliga straff, men att, likagodt huru det sker, åbringa en förhatad person den största möjliga skada, då finnes fog för antagandet att känslor väl äro med i spelet, men icke sorgens och saknadens efter den förlorade sonen, utan yngre, mindre berättigade känslor, då kan den, som vill öppna sina ögon, och se att det ej är på en förlorad sons graf man strider mot Hans påstådda mördare, utan att det är på sing egna misslyckade beräkningars graf man illfänas möt den, som gäckat dem. (Forts. följer.) — Till följd af från öfveringeniören Ramstån till öfverståthållareembetet ingången skrifvelse har stadsfiskalen Kock till rådhusrättens 6:te afdelning låtit inkalla justeraren för Stockholms stads norra distrikt ingeniören Hoffman, med yrkande om ansvar efter 3 mom. af kongl. förordningen af den 31 Januari 1855, derföre att hr Hoffman, bland till. apotekaren Kraak i Karlskrona levererade apoteksvigter, lemnat en vigt, å hvilken justeringsstämpeln 50 ort blifvit anbragt i stället för dess rätta vigt 20 ort. Då målet i dag påropades, inställde sig hr Hoffman personligen, hvarjemte åklagaren tillstädeskom. Hr Hoffman ansåg sig icke behöfyva afgifva annat svaromål än att åberopa den till landtmäterikontoret afgifna och nu inför domstolen upplästa förklaring, innehållande erkännande af det af hans arbetspersonal begångna felet, som tillkommit af misstag, , och underkastade sig derföre hr Hoffman de böter, hvilka: domstolen ansåg lämpliga. Den felaktiga vigten, till form, vigt, och storlek 1 ika med ett :10 öre silfvermynt, förevisades och fästes vid protokollet. Åklagaren åberopade stämningspåståen dena under tilligg att äfven han ansåge den felaktiga justeringssiffran hafva efter all anledningtillkommit utaf misstag. Domstolen ansåg vidare under sökning ej af nöden, utan beslöts att utslag i målet skulle afkunnas nästa torsdag chvad parterna kom ma tillstädes eller icke. Till Bedaktionen af Aftonbladet. Med anledning af ett i Dagbladet sistlidne tisdag intaget osant och ensidigt referat af ett mellan förste stadsfiskalen Kock och undertecknad vid rådhusrätten anhängigt mål, anhåller jag ödmjukligen, det redaktionen ville, på det allmänheten icke måtte vilseledas, i. dess tidning ordagrannt införa samma referat jemte här nedan i alfabetisk ordning gjorda beriktiganden och anmärkningar, hvilka Dagbladets redaktion ej velat i dess tidning intaga: Referatet har följande lydelse: Härefter företogs till förnyad handläggbing ransakningen med mekanikern Hamberg rörande af honom förfärdigade, oriktigt krönta, medicinalvigter. Hamberg infann sig personligen äfvensom aktor, förste stadsfiskalen Kock, hvilken nu skriftligen bemötte !ambergs i målet. förut afgifna förklaring, hvarvid erfors att oriktiga vigter å 0;5, 0;2 och-0,l Korn, till ett antal vaf 16-st.; blifvitsaf Hamberg utlemnade a) hvarjemte aktör påpekade de följder som kunnat uppstå af -ett slikt felaktigt förfarande 5), anseende hr Kock i öfrigt de af Hamberg i saken gjorda invändhaingarna icke förtjena rtitgaste äfseende. Tillspord huruvida han ämnade föra någon ansvarstalan emot öfverdirektören Falkman, svarade Hamberg nekande cec) och uppläste ett längre skriftligt. anförande, som. gick ut på att försvara och motivera hans. handlingssätt. d) Denj;af, Hamberg för erhållande af 20,000 rdr såsom; förlagslån utfärdade förbindelsen företeddes nu af. aktor. e) Hämberg påstod; att vederbörande åt denna förbindöse gifvit en oriktig tydning, hvilket, han ock sökte åskådliggöra. Målet uppsköts f): Beriktiganden: a) Att-de 16 vigterne varit oriktiga har aktor aldrig påstått, ej heler har derom varit vid domstoten något tal. Vid tillfället erfors, äfven, tvärtemot hvad referenten säger, att hr justeraren Hoffman krönt åtminstone 8 af dessa vigter, och ätt jag bevisade medelst. skriftliga, uppgifter från general landtmäterikontoret, det. detta senare åt: mig krönt 142 sstycken vigter af: samma slag, hvaribland de återstående 8-måste räknas, samt att-i följd deraf aktors och öfverdifektören Fäålkmans påstående, det. jag skulle krönt dem sjelf, var falskt eller taget ur luften. bv) Om följderna af ett slikt förfarande, kunde aktor således ej förnuftigtvis tala ett ord. Han gjorde det ej heller. c) Jag svarade: sleke nw, d. v..s. här inför domstolen. och medan detta mål fortgår. d) Derpå gick skriften alls: icke ut. Den angaf blott fakta och bevisningsgrunder; för smotiverna till mitt handliögssätts redogjorde jag icke med ett endå ord, enär detta icke behöfdes. e) Åter en osanning. Den företeddes af mig, ehuru dertill icke förpligtad, emedan jag befarade att aktor, som vid förra rättegångstillfället. och efter 14 dagars tidicke skunnat anskaffa den, nu heller icke skulle i detta.afseende lyckats: f) Referatet-borde, för att: hafva varit någorlunda fullständigt-oeh ej ensidigt, upplyst, det-äktor begärde två månaders uppskof med målet, som af svarätiden ej medgafs, äfvensom att öfveringeniören hr Rämsten skulle till nästa måndag kållas, då parterna ock borde inställa sig.