Aftonbladet – 22 juni 1859, sida 2

Jiskussionen vid Upsala prestmöte rörande professor Lindgrens kyrkliga uppsatser. Vi kunna så mycket mindre ingå i någon mständlig redogörelse för denna diskussion, lå vi blott genom de sammandragna referaer, som uti Upsala-Posten och Wäktaren blifrit meddelade, haft tilfälle att taga kännelom om densamma. Emellertid finner man vf dessa, att, hvilket större eller mindre biall hr Lindgrens kyrkliga uppsatser än må vafva funnit vid mötet, likväl kraftiga invändvingar och protester äfven der icke saknades mot dem. i Mest riktade sig dessa invändningar, såsom letta med skäl kunde väntas, mot den förnälning mellan kyrka och stat hr Lindgren hade förordat, i det han jemfört förhållandet lem emellan med en bruds till en brudgum. Domprösten Knös, som först hade ordet under denna diskussion, anmärkte, att samtliga dessa skyrkliga uppsatser röjde ett nog starkt politiskt betraktelsesätt, der författaren mer framstode som politiker och riksdagsman än såsom framställare och försvarare af de religionen och kyrkan rörande angelägenheter. som vid ett prestmöte böra förekomma. Näst honom anmärkte prosten Landgren, att han förbisett den skilnad emellan andlig och verldslig makt, gudomlig och mensklig myndighet, som både bibeln och de symboliska böckerna angifva. I samma anda talade äfven professor Beckman, anmärkande, att staten icke vore kyrkans brudgum; ty denne kan icke vara mer än en, Men kraftigast och bäst angrep honom i detta hänseende så väl som i de flesta punkter, dem han berörde, lektor Forssell. Han fäste bland annat uppmärksamheten på de olägenheter, som tillskyndas kyrkan sjelf af den amalgamering mellan kyrka och stat, som hos oss eger och länge har egt rum, i det att denna gör all kyrkotukt omöjlig. Staten bjuder: Gå till nattvarden en gång om året åtminstone, ty annars förlorar du den eller den borgerliga rättigheten. Kristi lag bjuder: Skilj från församlingen den som gör så eller så, Men ville kyrkan skilja från sin gemenskap eri uppenbart obotfärdig menniska, som likväl icke blifvit lagligen. förvunnen till något brott, så klagar denne och säger: Bevisa hvad jag gjort, efter du skiljer mig från församlingen och beröfvar mig de borgerliga rättigheter, som dermed sammanhänga. Vore deremot icke kyrka och stat så nära förenade, så kunde man säga: Du kan få behålla ditt borgerliga anseende och dina politiska rättigheter, men från den kyrkliga blir du utesluten. Emot det religionstvång, hvilket hr Lindgren i kraft af denna sammanblandning af kyrka och stat fortfarande, åtminstone till dess princip, ville upprätthålla, höjde sig äfven röster. Lektor Forssell anmärkte, att allt användande af yttre makt i andliga ting är stridande mot Guds ord. Icke med köttsliga vapen, utan med -lärdom, ödmjukhet, tålamod och Guds ord bör kyrkan möta sina motståndare. Staten är icke kristlig och förtjenar ieke namn af kristlig, om han ej älskar Kristus och lyder hans bud, således äfven det budet, att icke med yttre medel tvinga någon. Beträffande verkningarne af den religiösa fördragsamheten hänvisade han till England, der ända från Stuartarnes fall, en tid af 170 år, en sådan fördragsamhet, till båtnad för både kyrka och stat, har egt rum, Professor Beckman hänvisade på den frivillighetsprincip, som tillhör kyrkan och religionens väsende. Om redan staten måste erkänna frivillighetens betydelse, i det han icke gerna säger till någon: Du skall stanna qvar i staten —, så tillhör dock denna i vida högre grad kyrkan, Kyrkan är alltså en fri association och bör följaktligen icke genom våld eller tvång vilja qvarhålla någon bland sina medlemmar, Mot hr Lindgrens omilda bedömande af andra religionsförvandter höjde sig äfven röster. Till och med prosten Lenström, som annars framträdde såsom en äkta högkyrklig man, fann hr Lindgrens yttrande för strängt, då han kallar baptismen en vkristnad hedendom. Lektor Fojsspll som ingick i en omständligare afhandling af detta ämne, sökte visa, alt, änskönt han naturligtvis icke kunde annat än ogilla baptisiernas lära om dopet, de likväl sökte stödja sina läror på skriften och borde med all rätt betraktas såsom kristna bröder, . Äfven lekmannaverksamheten inom kyrkan fann försvarare, synnerligast i lektor Forssell och teologie adjunkten Hultkrantz, ————LLV UTRIKES. Ta SO SR bn Ar nm ee a