Aftonbladet – 21 juni 1859, sida 3

;j marsch, afrest från staden, efter att hafva ö! verlemnat regeringsmyndighetenuti munic palitetets händer. Det sistnämda har prokla merat Victor Emanuel såsom diktator. De upproriska rörelsen i Kyrkostaten synes vidar gripa omkring sig. Äfven i Forli, Faönz och Imola hade Victor Emanuel blifvit prc klamerad till konung. Huru dessa proklama tioner upptagits af konungen af Sardinien, va ännu obekant. Äfven Bergamo och Lodi i Lombardie hafva slutit sig till Piemont, likasom föru Milano. De lombardiska städernas anslutning hade konungen antagit och uppdragit åt el provisorisk guvernör atti hans namn förvalt de lombardiska provinserna. Hertigen af Modena hade den 14 denne ankommit till Mantua och blifvit väl emotta gen utaf erkehertig Wilhelm. Den 8 dennes aflemnades till konung Vic tor Emanuel, på staden Milanos vägnar, er af municipalkongregationens medlemmar undertecknad adress af följande lydelse: Sire! Den allmänna önskan är, att E. M., som genom händelsernas utveckling fått sig anförtrodd det gemensamma fäderneslandets öde, måtte så skyndsamt som möjligt taga i sin hand ledningen af landets offentliga angelägenheter. Denna önskan har redan förut blifvit högtidligt kungjord genom tusende af våra frivilliga, först genom en ed inför Gud och sedan genom det i striden utgjutna blodet. I dag har kommunalrådet, såsom representant för Milanos befolkning, med enstämmighet och genom acklamation gillat och antagit den adress, som municipalkorporationen tillsändt E. M. den 5 dennes och som öfverlemnades till E. M. uti högqvarteret i San Martino di Trecate. Sire! Uti Milanos kommunalråds beslut skall E. M. finna en borgen för, att sanningar, som komma från hjertat, icke kunna uttryckas på mer än ett sätt. Vi tillhöra E. M. genom öfvertygelse, genom kärlek, genom det geografiska lägets nödvän. dighet, genom den historiska rätten i kraft af 1848 års införlifningsakt, hvilken bekräftades genom elfvaåriga förberedelser och lidanden samt i folkens historia skall blifva outplånlig, såsom ett upphöjdt exempel på hvad uthållighet i rättfärdiga företag äfvensom värdighet vid allmänna olyckor förmå uträtta. Sire! Denna befolkning har vunnit mycket, emedan den lidit oerhördt. E. M. kallades genom hela Italiens önskan, genom Europas aktning och Frankrikes bifall, att stilla nationens smärtor och skörda frukterna af dessa hårda pröfningar. Sire! Vi ställa till E. M. de ord, genom hvilka E. M. redan förut blifvit hänförd, då de uttalades af våra i den ärorika striden vid Palestro sårade frivilliga: Måtte E. M. göra Italien fritt och lyckligt, och vi skola välsigna våra sårl. Konung Victor Emanuel har till svar på denna adress utfärdat följande proklamation till lombarderna: Lombardiets invånare! Befrielsearmåns segrar föra mig i hjertat af edert land. Sedan folkrätten blifvit återstäld, uttalen I eder för en förening med mitt konungarike — en förening, som hvilar på det borgerliga lifvets garantier. Den provisoriska form, som jag i dag gifver regeringen, betingas af krigets tvång. Så snart sjelfständigheten är betryggad, skola sinnena lugna sig samt en fri och varaktig regering bildas. Invånare i Lombardiet! Piemontesarne hafva gjort och göra ännu stora offer för det gemensamma fäderneslandet. Vår armå, som inom sina leder upptagit ett stort antal tappra frivilliga, från våra egna och de öfriga italienska provinserna, har redan gifvit lysande prof på tapperhet, genom att fäkta segerrikt för den nationella saken. Fransmännens kejsare, vår ädle bundsförvandt; värdig Napoleons namn och geni, vill, i det han kommenderar denna stora nations hjeltemodiga armå, befria Italien från Alperna ända till Adriatiska hafvet. Täflande med dylika uppoffringar, skolen I efterfölja dessa storsinta ansträngningar på slagfälten och visa eder värdiga den lott, hvartill Itslien kallar eder efter sekelslånga försakelser. Uti högqvarteret i Milano den 9 Juni 1859. Victor Emanuel. Parmas befolkning hade till konung Victor Emanuel sändt en deputation, bestående af hertigdömets anseddaste män, kända såsom ordningens vänner, för att hos konungen anhålla, att han måtte öfvertaga Parmas styrelse och besätta landet för att kunna föra sjelfständighetskriget med mera kraft. Uti Piemonts utrikesminister har bildats en särskilt afdelning, hvilken skall uteslutande sysselsätta sig med ärender, som angå de länder, hvilka under sjelfständighetskriget göra gemensam sak med Sardinien. Deras militärorganisation tages först om händer, men äfven den borgerliga förvaltningen försummas. ej, på det icke anarki måtte inträda. Erigsskådeplatsen. Österrikarne fortfara att utrymma alla både befästade och obefästade platser på vestra sidan om Mincio, på båda sidorna om Po. Näst Piacenza hafva de öfvergifvit Pizzighettone vid Adda samt Cremona och Brescia, äfvensom sednast, natten mellan den 14 och 15 dennes, Reggio och Brescello uti Modena. Piacenza hade endast lidit obetydligt genom österrikarnes sprängningsförsök. Sardinska högqvarteret var den I2 dennes uti Monza, 4 mil nordost om Milano, och den 13 i Vimercate. En del af piemontesiska armån hade vid Vaprio och Canonica gått öfver Adda. Den reguliera jernbankommunikationen mellan Turin och Ticino är återstäld. Franska armåen hade den 12 på eftermiddagen lyckligt verkstält öfvergången af Adda, vid Cassano, oaktadt floden genom häftiga åskregn hade svält betydligt. Från Paris förmäles, att de allierade liktidigt angripa fästningsfyrkanten Peschiera, Mantua, Verona och Legnago, på norra s dan vid Peschiera och Verona, med den från Milano framryckande hufvudarmån, på södra sidan vid Mantua genom prins Napoleons armåkår, samt på östra sidan vid Legnago på Po. Den 8 dennes ankom Garibaldi till Milano, för att öfverenskomma med konungen om ae blifvande operationerna med Hans kår. Han afreste derefter genast samma dag till sina trupper. Ståthållaren uti Lombardiet, eavaliere Paolo Vigliani, är piemontesare och anses för en skicklig administratör. Han har också fått mottaga ett förtroende, som fullkomligt pröfvar nämnde egenskap, ty den oordning och villervalla tcgtarmlarma lomnat aftor sig Pr ntnrm