Aftonbladet – 21 juni 1859, sida 2

Professor Boström och hans statsrättliga läror. Vi redogjorde nyligen för en af trycket utcommen skrift, sominnehåller en sammanattning af den statsrättliga visdom, som hr Boström, professor i praktiska filosofien vid Upsala universitet, inpräglar hos alla dem; som vid nämnde universitet bereda sig till inräde på den civila embetsmannabana, och vi unsågo oss endast i största korthet behöfva fästa uppmärksamhet på, huru icke blott ytterst frihetsfiendtliga i allmänhet, utan äfven stridande mot vår konstitutionella författning en stor del af de satser äro, som hr Boström förkunnar. Det finnes satser och påståenden, hvilkas orimlighet ligger i så öppen dag, attj man icke behöfver spilla många ord på deras gendrifvande och till -dessa höra de märkligaste bland hr Boströms teorier; om de än genom sin systematiska form och skenbara konseqvens kunna, förvilla en och annan ung person utan eget omdöme och erfarenhet, så tillbakavisas de dock helt och hållet af svenska folkets sunda förstånd och politiska erfarenhet, Med kännedom om den ofelbarhet, som den lilla skola hr B, bildat tillerkänner sin mästare, kunde man emellertid förvänta att, då hr B. sjelf är alldeles för stor och upphöjd för att någonsin kunna vända sig till profanum vulgus?, någon, hörande till hans stab af blinda anhängare, skulle framträda för att med den förnämhet och storlåtighet, som man förr ansåg höra med till vetenskapligheten; förneka vär och allmänhetens rätt att bedöma och förmåga att begripa så obegripligt förträfliga saker som de Boströmska lärosatserna. Detta har ock inträffat, och vi ha från någon adjutant mottagit en skrifvelse, som vi här nedan meddela, bifogande efteråt några smärre erinringar. Till Redaktionen af Aftonbladet. Ett vetenskapligt arbete bör endast på tvenne sätt kunna omnämnas: antingen genom en enkel anmälan, som mer eller mindre utförligt berättar, hvad det innehåller, och till hvilka resultat det kommer, eller ock genom em granskning af dessa resultats halt liksom af den bevisnings, genom hvilken de uppstått. Den artikel, som I Aftonbladet förekommit öfver det nyligen utkomna utkastet till en del af professor Boströms statslära, är intetdera. Han är hvarken en blott anmälan, ty en hård dom uttalas öfver såväl boken i sin helhet som öfver vissa satser deri; ej heller innehåller han en egentlig granskning, ty. intet af de bevis, hr Boström anför för de dömda satserna, ehs öpptages, än mindre vederlägges. Genom derina brist få domsluten helt och hållet karakteren åf obevisade påståenden utan allt vidare värde än det, som förtroendet till tidningens eget omdöme kan skänka döm. Häremot må icke invändas, att såtserna själfva äro dylika obevisade påståenden; ty — och detta är det första fäktiska misstaget i Aftonbladets anmälan — afhandlingen saknar icke bevisning, och framställningens formär icke blott ;dogmatiserande.. Det är visserligen sant, att mycket af hvad hon innehåller först får sitt fulla ljus genom den framställning af hr Boströms teoretiska filosofi, som finnes i den ännu outgifna propadevtiken; men ett är den yttersta bevisningen, ett deå Bevisning, hvilken måste finnas inom hvarje del af en filosofisk främställning, denria del må vara så liten som helst. Skulle denna bevisning saknas i hr Boströms afhandling, så vore hon visserligen fäld y att ettblott dogmatiseranden sak