Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 2

den positionsförändring, som den fransk-sari dinska armåen verkstälde under de senaste da garne af förliden: månad och hvarom män hittills saknat närmare uppgifter. Den officiella berättelsen är af följande lydelse: Den 28 dennes voro fharskalk Baraguay dHilliers och general Mac Mahon på högra Postranden och besatte: Voghera, Casei, Castelnuovo, Scrivia och Sale; marskalk Canrobert stod vid Pontecurone, general Niel vid Bassiguana och Valenza, det kejserliga gardet vid Alessandria. Den sardinska armen hade divisionen Cucchiari posterad längs Po från Monti till Frasinetto, divisonerna Fanti, Durando och Cialdini bevakade Sesia vid Gazzo, Mötta dei Conti, Caresans; Pezzana, Prarolo och Vercelli, divisionen Castelborgo, som utgjorde reserven, var dels posterad vid Casale, dels vid Terranova. Ofyannämnde dag lägrade sig general Cialdini på wvenstra Sesiastranden, under det de franska ingeniörerna tillika med några piemontesiska pontonierer höllo på att slå tvenne bryggor öfver floden. Under tiden fördes marskalk Canroberts infanteri på jernväg till Casale, dit hans kaval leri och artilleri äfven tågade under forcerad marsch. Den 29 marscherade divisionerna Fanti, Durandoö och Castelborgo till Vercelli; kejserliga gardet och general Niel anlände samma dag till Casale, mot hvilken punkt divisionerna Mac Mahon och Baraguay dHilliers riktade sitt tåg. Den 30, ehuru endast en af bryggorna var färdig, öfvergingo de piemontesiska divisonerna vid Vercelli Sesia och marscherade på följande sätt: Fanti på Confienza, Durando på Vinzaglia och Castelborgo på Casalino, under det Cialdini tågade mot Palestro. Planen var att Fanti skulle drifva fienden ur Vinzaglio, så att Durando kunde intränga der utan strid samt derefter hjelpa Cialdini att taga Palestro. Oförutsedda händelser fördröjde likväl Fantis marsch, så att Cialdini och Durando endast hade att förlita sig på sina truppers tapperhet. Afsigten med piemontesarnes marsch från Vercelli var att maskera fransmännens rörelser och komma fienden att tro det vara vår afsigt att anfalla honom i fronten i hans väl försvarade positioner vid Mortara. Under tiden hade general Niel anländt till Vercelli och öfvergick samma dag (d. 30) Sesia, besatte Borgo Vercelli och framsköt sina förtrupper ända till Orfengo; marskalk Canrobert begaf sig till Prarolo och lät, så snart Palestro var i vårt våld, slå 3:ne bryggor öfver Sesia, i afsigt att placera sig i vår rygg och derefter marschera på Novara. Denna plan höll på att misslyckas, emedan Sesia oförmodadt steg öfver sina bräddar och bortförde en af bryggorna samt skadade en annan. Lyckligtvis upphörde regnet. För att ännu mer föra fienden bakom ljuset och skydda fransmännens öfvergång, hade piemontesarne den 31 besatt Robbio, hvilket var starkt befästadt af österrikarne. Giulay, sem fick underrättelse om att Canrobert ämnade öfvergå flodvn vid Prarolo, beslöt att hindra honom med en öfverlägsen styrka. Brefskrifvaren uppgifver här några skäl, hvarföre general Giulay bordt anfalla de allierade med 70 eller 80,000 man, som han hade till sin disposition, i stället för att göra försöket med endast 25,000. Derefter skildrar han general Szabos anfall mot Palestro och general Weig!s försök att understödja honom vid Cascine San Pietro, tillika med andra detaljer från striden vid Palestro, samt yttrar slutligen: Under fäktningen vid Palestro verkstälde Canrobert öfvergången öfver Sesia vid Prarolo, och general Mac Mahon marscherade från Vercelli. På morgonen den 1 dennes fortsatte de franska trupperna sin marsch, så att generalerna Niel, Mac Mahon, Baraguay d Hilliers och kejserliga gardet voro alla samlade vid Novara hos kejsaren och en förtrupp på ena sidan framskjuten mot Buffalorabryggan och på den andra mot Turbigo. Den 3:dje marscherade piemontesiska armen och Canrobert till Galiate och Trecate, och Mac Mabon öfvergick Ticino med en division af gardet.