Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 2

Vi ska tänka på pilten först, du... Viska göran storligt godt. å Amen! svarade Gädda. Månen lyste nu som klarast — och då gubbarne släckte ljusen, kastade den sitt breda sken öfver dem, der de ännu qvarsutto några ögonblick, den ene under Amerikanarn, den andre under Sardinarn, med sina ärevördiga hvitlockiga hufvuden lutade emot hvarandra. 20 KAPITLET. Sista underrättelserna från vännerna vid Bottnafjorden. Inemot ett år sednare. Kontrollöreg Gudmar Guldbrandsson till köpman Moss. Hvad jag nu har att förkunna hoppas jag skall komma att bereda svärfar inemot lika mycket nöje som om jag med säkerhet kunde bestyrka, att unga herr Moss Åke icke skulle bli utan bolagsman. Men härmed får farbror ännu hafva fördrag några veckor, inom hvilken tid vi äro på Svartskär. Se här min nyhet! Men först, låt mig säga att det på jorden — nå, det visste jag förut — icke fins mer än en Majken; och om Hjelm aldrig så mycket säger icke mer än en Emilia och Geistern påstår o,icke mer än en Thorborg,, så betyder det ändå ingenting: Majken är ändå alltid Majken. Ack, huru visste jag dock, innan hon blef min hustru, huru öfvermenskligt märkvärdig och utomordentligt mångsidig hon var! Farbror, svärfar, är det för mycket, om jag för en sådan qvinna erfar behofvet af att göra ett stort offer? z Men olyckan är den, att jag icke kan gifva henne något offer, ty nu är jag sjelf så grundtrött vid tullverket, så moget öfvertygad att jag skall finna en börda falla ifrån mig, då