Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 3

ll der året, man får såsom behållning eller. twigående -I balans till nästa år det som då i 1). ttlinie budar 112) på indrifning beroende fordringar och 3) kontant r kassa återstår. Hvad som under ett föregående och ett efterföljande år är det ena eller det andra af dessa trenne poster, är med det i nåder anbefallda hokföringssättet ingen lätt sak att urskilja. Hår nu under . ett föregående år t.ex. behållningens slutJ summa blifvit orätt uppgifven, så blir den det äfven det följande året, räkningen må vara aldrig så riktig, ända tills skriffelet upptäckes. Kontanta kassan kan så mycket mindre utvisa om fel är begånget förut, som — äfven då den förvaltas för sig, och icke sammanblandas med redogörarens enskilta, hvilket Aftonbladet om pastorerne i Skåne tyckes:tro, men hvilket ingen försigtig kyrkoförvaltare låter komma sig till last — denna, enligt sjelfva bokföringssättet, uppkommer; genom kalkyl, såsom förut är visadt, nemligen: så, att sedan, efter utgifternes fråndragande från summan af föregående års behållning och årets inkomst, d.ä. slutsumman i debet, -behåll-ningen till nästa år är gifven, allt det som icke är utlånte medel och utestående fordran är den kon. tanta kassan, Den bestämmes väl till sitt belopp på detta sätt den I Maj hvärjo år, eller rättare den bestämmer sig sjelf, men -är i verkligheten fram sommaren, då räkenskapen uppgöres, genom ständigt vexlande inkomster och utbetalningar vida förändrad, särdeles under år då större re; ationer pågå, såsom just det ifrågavarande räkens! apsåret var förhållandet, då kyrkans utgiftsoch reparationskonto uppgick till 1418 rdr 10 sk. 8 rst. bko: Det är således lika fåvitskt som det röjer brist på kännedöm af densak man bedömer, att tro, det man af kontanta kassans ställning vid ett räkenskapsårs slut skall kunna upptäcka, om någonting är för kyrkan -förloradt, så. vida denna förlust har sin grund i en oriktig debi-. tering af ett föregående -års uppgifna kassabehåll-ning, och ingen misstanke derom hos räkenskapsfö-raren eger rum, just emedan denna förlust aldrig visar sig i det årets debet och kredit, hvaröfver räkning uppgöres, utan är betingad af och inbegripen i utgående balanssumman det året, då felet begicks, hvilket fel sedan år efter år öfverflyttas tills det upptäckes.. Det är just revisionens sak att upptäcka slika fel, men man begär det utan billighet af den redogörare, hvars: redovisningsår felet icke drabbar, så vida han icke antingen är allvetande eller varnad. Den kongl. kam marätten har således lika litet vetat hvad dexskrivit, när den fordrat att jag af kyrkokassans ställning vid räkenskapsårets slut skulle drömma till att 640 rdr voro ur föregående årets totalbehållning uteslutne, som Aftonbladet vetat hvad det skrifvit, när det fordrat att jag af min egen kassas ställning skall kunna sluta till kyrkokassans. Nog skulle jag kännat taga reda på de, icke utur kassan, utan utur räkningen bortkomna medlen, om jag vetat dem bortkomne, eller kunnat ana eller misstänka att de voro. uteslutne. Men jag var ingen revisor af en annans; räkenskap. Det var kammarrättens sak att revidera, och att den dömde mig till observationsarfvode kom endast af dess egna outredda begrepp om beskaffemheten af den sak, hvarom den dömdes. Aftonbladet kan hafva ganska rätt deri, att det ifrågavarande åtalet mot mig för ett fel, som ;egentligen ett annat verk begått, hvari jag bvarken hade någon del, eller som det ålåg mig, utan Kkammarrätten sjelf, att upptäcka, är ett tal af rätt ovan lig och märkvärdig: .beskaffenliet, och att. en konpl. öfverdomstol, som ålägger ansvar på grvad af oredigt begrepp om sjelfva naturen af den sak; hvarom den sitter till doms, verkligen är sen tidsbild af det icke glädjande slaget. Det var v4l icke så bladets mening, när den skref dessa trd såsom inledning till sitt referat. Men om, efter hvad nu blifvit utredt, omdömet utfaller sålunda, så är det något, som hvarken Aftonbladet Eller jag kzwn hjelpa. Det enda jag har att tillägga är, att ora Aftonbladet vill försöka att en annan gång dragz. omkull mig, det dertill icke bör tvinna tåg af Xongl. kammarrättens spindelväfsnät; och att det sY.all taga bättre tag för att rubba det tilla anseende jag kan som tjensteman hafva mig förvärfvat. Hos pastorerne i Skåne, som nog känna ill kongl. karnmarrättens sätt att behandla ärenden, rubbas det åtminstone icke med den saken, hvilket väl annars närmast skulle vara meningen. Broby den 18 Maj 1859. TT C. Angeldorf. Tvifvelsutan skall läsaren, lika med oss, finna, att hr Angeldorft med ofvan intagna, egentligen mot kammarrätten riktade diatrib, alldeles icke förbättrat sin sak eller lyckats urskulda sitt missgrepp. Det är mer än fariseiskt att söka hvälfva skulden för detsamma på den der renskrifvaren af räkenskaperna, då denne hvalfisk eller midgårdsorm befinnes vara ingen annan än — hr Angeldorff sjelf. Åt rubricera landskontorets välvilliga åtgärd med rättelsen af sifferfelet i ett års räkenskaper, såsom ett embetsfel af nämde kontors chef, är så mycket mera oförsynt, som det för enhvar är solklart, att landskontoret tog för alldeles gifvet, att hr Angeldorff sjelf skulle upptäcka och rätta samma fel i det. påföljande årets räkning. Ett verkligt embetsfel hade det deremot varit om landskontoret fortfarande rättat samma fel i räkenskapen; ty deraf hade följden blifvit att Broby xyrklkassa allt framgent gått förlustig 640 rär bko, hvilka öfvergått i hr Angeldorffs ego. Detta förhållande är så mycket mera obestridligt, helst hr Angeldorff förklarar sig icke vara revisor af en annans räkenskaper — hvilket torde så böra förstås, att hvad den der: renskrifvaren af Broby kyrkoräkenskaper skrifvit rasande, men af landskontoret rättats, icke kommer hr Angeldorff vid, blott misaskrifningen icke länder hans egen kassa till skada. Särdeles komiskt förefaller hr Angelåorffs påstående, att om han skall dragas omkulls, så bör dertill icke användas tåg, tvinnade af kammarrättens spindelväf. Derom vilja vi icke: tvista; men intressant vore det dock att få känna hvad sorts tåg hr Angeldorff anser mest tjenligt för att hålla honom uppe i anseende och att förskaffa honom en säker position öfver pastorerna i. Skåne, om han än vidare skulle falla på det orådet att i all oskuld låta den renskrifvande hvalfisken, den der ock midgårdsormen blifvit kallad, åstad-somma i Broby kyrkas räkenskaper nya skriffel af lika groft slag, som det sist beifrade. Att hr Angeldorff fortfarande skulle blifva en konungsk och devouerad man, betvifla vi visst icke, särdeles då den herrligheten kan istadkommas för så godt pris, som nu, melelst en eftergift, af K. M:t beviljad, hr An-zeldorff till godo å rdr 12: 32 bko, hvilkem ribut för resten icke utgår af statsmede)., utan: ix Broby kyrkkassa, hvilken hr hofpredikan—en sjelf på ett så utmärkt sätt förvraltar. : m—— Rättegångsoch Poelis:saker. — Polisförhör har i dag fortsatts mnoående dat