Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 2

väl behöfver dig. Du ensam passar kapten Geistern. : Men det blir ett och annat i ditt sätt som får ombytas och ändras, utan att du ändå förlorar det egentliga i din egendomlighet. Tro mig, du, jag har mitt sätt med honom. helt olika allt annat! Kärleken lärer oss så mycket. Kanske fanns också inom mig några förut outbildade sidor. Jag förstår honom, och det blir ej på vanliga vägar jag får hålla mig uppe i min himmel. Framdeles får du nog se 0855 och om du finner det underligt att jag ibland så fritt motsäger honom, så tro att jag gör det derföre att just det är sättet som kan ä!skar. Ja ja, vi qvinnor ha många hemligheter mellan våra bjertan och oss sjelfva angående konsten att alltid vara nya och ändå gamla... Men i dag borde din kapten hafva sett dig! Hvad du ser älsklig ut — mer vill jag ej säga — i din luft ga tyllklädning... en verkig älfkostym.. fAck ja, mitt barn, ni blibra lyck. ligai er familikrets här vid stranden.. Och en fjerdedels suck smög öfver brudens läppar. Majken, Majken, begriper jag dig icke — detta haf, dessa gamla klippor, detta älskade hem ..n — Tyst då... Man kan aldrig hafva allt; och jag har icke erhållit så mycket för att med s tacksamhet tänka att det skulle varit skönt att hafva ännu mer...... Nu tycker jag mig höra mamma... O, bvilken mor — men himlen välsigne pappa också! Jag lefver med honom i ett riktigt nytt lifs Det var fru Moss som kom, Nu, min dyra, dyra dotter, min egen Majken, lider tiden snart. Gubbarne äro redan i bodkammaren, och pappa springer af och an med sista bestyren... I morgon... från i morgon bosätter sig en lång-längtan i mitt bjerta, men vissheten om din lycka skall ofta mildra