Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 2

Men tre och ett halft steg framom Pelle står en person, som idag knappt känner golf. vet under sina fötter, . Det är Sven Dillbufvud; den fordne håttepilten, med en stor geraniumsbukett i knapphålet på den för första gången i bans lif burna svarta fracken. Och så styf han nu står der i hvit väst med klockkedjan på snedden, hvitstärkt halsduk och bröstnål af skön Binas hår framstickande mellan nattkappans breda veck, är det ej möjligt att tänka sig en förnämare man än vaktmästaren Dillhufvud. Han hade med djerfhet tagit försteget framför både Janne och Gustaf, hvilka råkat komma in nog sent, och han skulle säkerligen utan försyn ha tagit det till och med framför den nye bokhållaren, om ej denne varit borta på en angelägen resa. Något litet åt bakgrunden, men dock i tydlig afsigt att äfven vara synlig, upptäcktes främlingsfiskaren, ganska prydlig och med ett utseende, som fullkomligt annonserade att han ansåg si ära ha tagit ett sådant språng att han ej just behöfde stå tillbaka för många. Pernilla var icke heller litet på sprätten isin hedersklädning, en present af Emilia, Och lille Jakob bade icke blott ny mössa, utan dertill grå korderojskolt med stora blanka knappar, j hvilka han oupphörligt småskrattande speglade sitt lilla rosenkindade ansigte, under det han broderligt tänkte på lill-Tolle, som gallskrikit, då Jakob gick bort med knapparne, som lill-Tolle också ville spegla sig i. Ingen enda af skärgårdsmatadorerna var inbjuden till högtiden. Moss var sjelf så stor matador, att det syntes honom allra förnämast att vid denna fest vara omgifven af endast sin egen familj och sitt eget folk, Nu vidtog akten, Den gamle kapellpredikantens rörelse, då ban skulle börja det heliga formuläret, Var