Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 2

skilde sig genast från regementet, rusade uppn till kanonen, nedstötte artilleristerna och bemäk-h mäktigade sig pjesen. Just som de hade ut-f fört denna bragd, föll en bomb ned bland dem j t och dödade fem af segrarne, så att blott enjt enda blef vid lif för att berätta om deras korta triumf och hvad den kostade. På en annan fläck togo tretton zuaver en kanon. Tolf af dem voro sårade, somliga i hufvudet, andra i armar eller ben; endast en korporal var oskadad. En af dessa tappre, som hade förlorat mycket af sitt blod, men intet af sitt mod, sade till kamraterna: Efter vi inte ha några hästar att spänna för kanonen, så ta vi några fångar att draga den! Så skedde, och pjesen kom in i Pa!estro, dragen af tolf österrikare. De österrikiska fångarne äro i allmänhet snart sagdt bara barnen — sexton, sjutton, aderton år. En fransk korporal, som återkom med några sådana till sin bivuak, dref dem fram till sin kapten och sade till honom: Se här äro fem stycken, hr kapten. Men det här börjar på att bli tråkigt. Jag tackar, jag; man är väl inte bitkommen för att valla lam Ib Under det att franska gardesdivisionen af 6—7000 man, som hade först gått öfver Ticino, måste 3 å 4 timmar ensam uthärda striden mot en småningom växande österrikisk styrka, som inalles uppskattas till 35—40,000 man, förlorade det två af sina kanoner. Hvad! utropade en officer (några säga att det varl: kejsaren) låter franska gardet sina kanoner tagas bort!s Detta vädjande till deras ambi-l tion sporrade dem till ett ursinnigt utfall från sin position, hvarigenom de lyckades återtaga den ena af dessa napoleonska pjeser. Efter fäktningen vid Montebello mötte en officer en soldat med cigarr i munnen och en sparf på axeln. Jaså, ni dresserar föglar,, sade officeren: Nej, det här är ett ett värnlöst barn från Montebello, svarade soldaten småleende. När vi hade jagat österrikarne ur byn och satte efter dem öfver fälten, och kulorna foro som hagel mellan träden, föll den här stackars ungen förskrämd ned på min arm. Jag kastade honom i min kepi, och der blef han qvar fastän det var två hål efter kulor. Sedan glömde jag bort honom tills allting var öfver och jag kände någonting krafsa mig i håret. Aha, det är min lilla fånge, tänkte jag, och så tog jag fram honom och visade honom för kamraterna, som skrattade åt att jag inte hade gjort bättre fångst. Men jag tycker om honom och han håller af mig. Eller hur, Montebello? Fogeln qvittrade och hoppade ned på hans utsträckta hand och syntes verkligen mycket belåten med sin krigsfångenskap. I striden vid Montebello möttes en österrikisk officer till häst och i lysande uniform af en ung fransk soldat. Officeren skickade honom en pistolkula, som gick in i axeln och ut genom ryggen, Soldaten svarade med 3—4 bajonettstötar, för hvilka officeren föll af hästen och dog. Segraren tog hans hatt och skärp såsom trofger, och med dem krampaktigt fasthållna i handen upptogs han sanslös af sina kamrater efter stridens slut. På hospitalet måste man hänga dem vid sängfötterna. Då kejsaren besökte hospitalet, fästade baron Larrey hans uppmärksamhet på den bleknade krigaren, och kejsaren tog skärpet för att se på det. Soldaten satte sig upp och sträckte elbanden efter sin trofg, liksom rädd att man -Å skulle taga den ifrån honom, Han blef ej bllugn förrän kejsaren hade gått. Dagen derlefter kom baron Larrey till honom med he1 I derslegionen från kejsaren och räckte honom elden på sängen. Glädjen nästan förstummade 2 I honom; det var med mycken möda han framf-Istammade den naiva helsningen: Monsieur. å I vous direz å Yempereur, que je lui dis bien merci ... et dites lui ce bonjour de ma part. Helsningen framfördes ordagrannt. Kejsaren har brådtom att draga parti af der le Jära han och armån vunnit, Han har redar a I befallt myntverket att låta till franska myn alten göra ett nytt porträtt med lagrar kring rI hufvudet. Lagstiftande kåren är beredd at lel på en vink föreslå uppförandet vid Barriör et I du Trone af en triumfbåge, lik den vid Bar 2I riere de YEtoile till italienska armåns ära, och n af en bronspelare, lik Vendömekolonnen, hvar er I på Napoleon liII:s staty skall uppställas. 1Inrikes ministern har gifvit målaren Yvoi uj uppdrag att måla slaget vid Magenta, och ar ör I tisten har rest dit för att studera lokalen. rÄnnu en detalj från detta slag. Man be rättar, att en trupp zuaver hade, under de endde i språng störtade sig mot ett batteri, ka nt stat sina röda fezz-mössor till marken, unde a. J utrop att de skulle komma och taga dem åter inlSe der, sägey en korrespondent, en salut dalsom kan gå upp emöt de franska officerarne ck Ihonnör för de engelska i slaget vid Fontenoy pp J Alla berättelser visa för öfrigt, att kejsargar re I dets alltför stora stridsglöd varit ex ej obe ch tydlig orsak till de faror, som denna elitkå med så lysande mod uthärdat. 2 ee 30 TT Fita OS rt SNS LITTERATUR, : En ny svensk littoraturhistoria. Öfversigt af svenska språkets och litteraturens hi storia. Till skolungdomens tjenst utgifven. a po an TT. Sh Burk at Pal SN förs KON a