Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 2

Står icke här något om det, som du vill veta... Ack, tvinga mig ej att säga mera nu — var ädelmodig...... Hör, nu komma dan... Hon skyndadg unda fe Nå nå, det blir snart vår vigselakt.. Men jag ser ej till några gäster? Vänta, du får väl sel De komma nog. Oeh nu öppnades dörrarne från tvänne sidor. Från den ena kommo först Hjelm och Emilia — hvilken redan träffat kaptenen — straxt derefter kapellpredikanten med sin son, och högburen var friden på bådas ansigten. Den gamle presten från Bottnafjorden hade lemnat rum för en andans man af annat väsende. Värdig, allvarlig, mild och sannt presterlig stälde ban sig på sin plats. Nu kom från andra dörren bruden vid faderns. arm och modren tätt bredvid, och efter dem inträdde Ufklippegubbarne, klädda i stor högtidsmundering, en hedersskänk af Moss. Först sedan brudparet inta; it, sina platser vid kullerstolarne, öppnades örrarne för de öfriga bröllopsgästerna; Och hvilken ofantlig skara vår ej det — alla Moss båtskeppare, arbetare och fiskare med hustrur och barn, så långt salen räckte till. I spetsen för detta brokiga och lyckliga tåg syntes några andra personer. Först märktes jungfru Vivika med helguldringar, i öronen, svart kamlottsklädning och på hufvudet en hvit bindmössa af blänkande sidensars, försedd med. en broderad förgätmigej-krans. Denna sistnämde dyrbarhet hade Pelle sjelf beställt i Göteborg och låtit den välbetänkt föregå psalmboken, hvilken dock stack fram ur rockfickan, der Pelle nu höll sig i närheten af sin blifvande panacebjelp, förhoppandes att det under loppet af dagen nog skulle -bli tillfälle att bringa frieriet till ett godt slut,