Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 3

bäfvade att förlora den skatt, han först så småningom lärt värdera, men utom hvilken lifvet numera varit den fullständigaste öcken utän en enda solglimt; Det var en lång väntans och orons dag, under hvilken Moss sprang: fram och åter och frågade alla menniskor om någon kunde vara så enfaldig och tvifla på att det blefye en arftagare till firman — ett stackars litet flickebarn måtte icke behöfva åstadkomma så mycket väsen, Men i den händelse att något sådant kunde inträffa, skulle man icke underteckna Moss Hjelm förrän dagen efter döpelseakten. Sjelfva döpelsedagen hade eljest, såsom. man vet, från början af Moss blifvit bestämd att öppna det nya huset. Nå, kära pappa, sade Majken tröstande, pvi tacka Gud för hvad det blir. å Det var ett fult ord, dotter! Du kunde, min lif och själ, väl sjelf vara i stånd att göra din gamle far den sorgen att ge honom en dotterdottör — så att han skulle bli lurad hela vägen igenom — i stället för andre bolagsmannemntillfirman. Men sådant vill jag icke godkänna; Det skall bli Hjelm Guldbrandsson i nästa led — det har jag satt mig i sinnet och supponerar att det får ske... Men gå nu och hör efter om ej den förste ännu är kommen Iy Majken hade dock icke väl gått ut genom ena dörren än Hjelm kom inrusande genom den andra. Inga dumheter, bror? ropade den gamle köpmannen i största ängslan. Hoppas att bror aldrig skulle se ut på det sättet, om det vore fråga bara om en dotter ... nånå, förstås, Gud välsigne den ock... Men döttrarna behöfvas ej på flere år. ; pSon eller dotter, farbror, lika kärt, när jag blott fick behålla min hustru... Ack, nin hjertans välsignade !heders farbror, låt mig rik