Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 2

Hela följande dagen talade den gamle köpmannen om en mängd affärer och saker, som skulle verkställas snart nog. Men förtretligt var att man aldrig fick vara i fred för de välsignade Gläborgsresorna. ,Men när man har en sådan egendom, så får man icke helt och hållet lemna den i händerna på rättarn, helst nu när Beate-Marie lemnat regementet. Det rådde denna dag ett ljuft lugn, ett slags glädtighet, som alla ansågo båda godt, utom fru Moss, som för väl kände sin man att icke fatta det resan till Gläborg denna gång hade en annan betydelse. Men Bon yttrade ingenting, utan gick fram i sin vanliga stillhet. Emot aftonen kom kapellpredikanten på besök, och fru Moss hade bjudit hela husets stora familj vo på tå i Majkens Tum, der allt på det trefligaste var anordnadt. Majken hade sjelf varit med att brygga punschen, den ingen kunde laga så i pappas smak som hon. Sjelf kredensade hon första glaset och var så upprymd och intagande, att pappa kände sig helt mjuk om hjertat, helst hon med egna händer stoppade pipan och satte mellan hans lännar.