Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 2

Jo, Moss var nog den mannen, som sådant bet på! Nånå, det duger ej att handskas hårdt med lotsgubben i orden. Och så pass tjenst har han gjort mig, att han får ha fritt språk ... Besynnerligare är det med hustru min. Supponerar jag aldrig kommer att känna igen henne — Precist som om det icke vore min egen hustru... Och Majblomstret frisk... Nå nå, i morgon. afton reser jag till Gläborg — förstås för att se till folket... högst nödvändigt. Hvad jag sedan gör må endast få larnä veta. Man tvingar icke på en man med min karakter något ok, och tullkamnitarn och Moss bli nog utanföre slägtlinien.