en del af det liberala partiet rådande miss-; tron mot Frankrike och således utgöra en hållhake på en liberal premierministers möjligen alltför stora benägenhet för Frankrike, denna förmodan synes verkligen gå i fullbordan, om eljest ryktet angående Cobdens och Milner Gibsons inträde i regeringen bekräftar sig. Blifva dessa båda statsmän ledamöter af lord Palmerstons regering, så är det klart att deras inträde i styrelsen utgjort vi!koret och priset för Brights och hans vänners understöd i debatten och vid voteringen om det föreslagna misstroendevotum. Den dubbla mission, som blifvit dem anförtrodd, är utan tvifvel: upprätthållande af neutraliteten och parlamentsreformens genomdrifvande. Hvilka utsigter förefinnas för Teformen under den närmaste framtiden torde väl vara svårt att förutsäga; men med temlig säkerhet kan antagas, att maktens öfverlemnande åt en ministår Palmerston, i hvilken fredsvännerna äfven hafva sina-representanter, utgör en borgen för att England skall i det längsta bibehålla sin neutrala ställning, på samma gång som det kan antagas att regeringens sympatier äro för Italiens sjelfständighet och följaktligen för de franska och sardinska vapnens framgång. En ministerförändring i England, vilken satt en sådan styrelse i stället för det sterrikiskt sinnade Derbykabinettet, är onekligen i närvarande ögonblick en händelse, hvars betydelse svårligen kan öfverskattas.