Aftonbladet – 16 juni 1859, sida 2

oda att ni blir missnöjd öfver mina h tror att de tillkom1 er. Men jag ber d förnuftiga inkast mit endast för att retas er innerligt icke tro sot så smått, och derjemte ber jag er att nu vara en både god, rättvis och ädelsinnad. man, ty då vill ni lätt inse att pappas nästan värnlösa ensamhet fordrar ett djupt afseende å dotterns, sida. Kunde det blifva till sanning hvad jag nyss antydde? Ville ni besluta er att bo på den enkla kapellgården öfver vintern, då Jag utgjorde ert sällskap och utlofvade att vi icke skulle få det allt för enformigt? Vi ha alla våra vänner der så näraoss, och desto tidigare kunde arbetet på Gläborg begynna. På: den frågan om jag älskar er, vill jag ingenting svara, förr än jag fått veta om ni för den lilla älfqvinnan vill göra det offret som hon föreslagit. Jag tror visst hon skulle sätta ett omätligt värde derpå 3 och gifva eri utbyte någonting helt annat än ett offer. Åck, hvad det är enfaldigt att ej kunna tigal Tror ni väl jag kan låta bli att säga er det jag på förhand antager ert löfte som afgjordt, och för den orsaks skull tänker: jag neka tre unga flickor, hvilka jag vet ärna begära skott af mina två myrtenträd. : Det är visst icke omöjligt att ni nu inågot slags harm låter dem sjelfva behålla; sina kronor hela vintern till lön för det jag talat om hvad jag ansett för afgjordt. Men för den händelsen låta de helsa er, att ni får se er om efter en spansk brud och spansk myrten. De ha väl endast uppväxt i norden; men äro mycket ömtåliga och låta ej förnärma sig. O, må Örnen flyga med utbredda segel! Vid Bottnafjordens klippor klappar med otåliga slag ett hjerta gom derefter räknar dagarne till befälhafvarens återkomst. Jag skulle velat tillägga ännu något, nå-: gonting mycket vackert, men det är så nytt för. mig att jag får spara det tills ni sjelf kommer. Thorborg. Detta bref blef sedan afsändt, inneslutet i kapellpredikantens, hvilket lydde på följande sätt: