Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 2

AST FE TE RA AASE. SIP. KFN NEP on TEERE ESP 1 RP SER UT TRA -——wV mm Worauf warten wir noch? Hvad vänta vi då på? utropar det österrikiska partiets ifrigaste organ i Tyskland, den i Augsburg utkommande Allgemeine Zeitung, i ett upprop till-ett allmänt tyskt korståg mot Frankrike. Äro vi då ej tillräckligt rustade? Kunna vi då ej när som belst skicka två tyska härar, hvardera på 230.000 man, öfver Rhein och; sedan vi slagit den sannolikt mycket underlägsna armå fransmännen bär kunna ställa emot oss, tåga rakt på Paris? Frankrikes hufvudstad är väl förträffligt befäistad, men det skulle bära underligt åt, om icke den vidsträckta föstningslinien skulle på något ställe kunna genombrytas och. staden så hårdt ansättas, att han måste kapitulera. Men, höra vi ropas, våra kuster, våra oförsvarade kuster! Ingen fara. Ett energiskt anfall på Frankrike, en stöt af hela vår kraft, hvars verkan man kävner ända bort i Paris, är det bhästa skydd våra kuster. Erinrom oss för öfrigt den s.öna dagen vid Eckernföhrde. Men våra far åra stackars fartyg på bafvet! Har heller Jåra redare ha nog sörjt för att på sin vakt. Och målet för vår strid ligger lart och bestämdt framför oss. Vi draga til Paris för att störta Napoleon, för att befrix verlden från den alptyngd, som länge tryckt på dess bröst, och för att — taga Elsass och, or det så bär till, äfven det tyska Lotbringen. .Den breda kilen, som ligger öster om linien f.ån Luxemburg öfver Metz och Nanzig (elj st Nancy) till Basel, denna fatala kil, som sk r så djupt in i tyska statskroppenoch som så länge på kartan varit en nagel i ögat på Hvarje tysk man, måste åter förlora de franska färgerna. Hvad som sedan blir af Frankrike, och hvil1. ken regering det erhåller, qvittar oss alldeles lika. : Dessa naiva utgjutelser i den riktigt stortyska stilen har Times i ett af sina sednaste nummer upptagit och kommenterat i en-arti1: kel, der den stora citytidningen, på samma gång hon ånyo uttalar sitt djupa misströende till den napoleonska politiken; med skarp satir gisslar stortaligheten hos hela den meningsfraktion i Tyskland, som Augsburgertidningen representerar, och till sluts begagnar tillfället att uttala några allvarsamma varningsord. Om vi skola sätta tro till Allgemeine Zeitung, så är hela Tyskland från Köln till) Schwaben, från Östersjön till Svarta hafvet, gripet af en enhällig, storordig hänförelse för eröfringen af Elsass och Lothringen samt intagandet af Paris! Det sin vanliga gång lugnt gående gamla Tyskland drömmer, säger man, I. å fullt allvar om någon fruktansvärd ,invaionsplan, till hvars offer Frankrike är utsedt, och vi engelsmän skola bjelpa till med utförandet, men ingalunda taga del i vinsten. Den pestartade sjukdom, hvarmed Louis Napoleon smittat Europa, och mot hvilken England hittills endast upprättat en moralisk karantän, är spridd öfver hela Tyskland. Det sjukliga begäret efter eröfring och byte, som hos en fransman går ut på Italiens annexation, hos cn sardinier på Lombardiets annexation samt hosFrankrikes och Rysslands kejsare på okända och måbända obestämda planer mot öster och vester, går i tyskarnes storartade inbillning ut på ingenting mindre än ett omedelbart stormande af Paris och en slutlig delning af det franska området. Hvarföre skulle de icke gåi land med detta lilla företag? Tyskland är beredt, men fienden icke,. Tyskland har starka gränsfästningar; Tyskland har 500.000 man i två armter. som stå beredda att infalla i Frankrike och marschera på Peris. Frankrike har blott två tredjedelar af detta antal att ställa emot dem, och de frauska trupperna måste dessutom bålla revolutionen i tygeln, ej blott bekämpa fienn. Det är alldeles tydligt, såsom hvarje tysk student skall säga eller skrifva eller sjunga, att alla franska härar, som kunde föras i fält mot ett dylikt anfall, otvifvelaktigt skulle bli slagna. Inom ganska kort tid skulle den afrande striden stå under Paris. murar, Det förstås af sig sjelf, att fransmännen ånyo-skulle bli slagna, och derpå skulle hela det stora Vaterland störta in i Paris — ty det har icke iikäcklig garnison att försvara hvarje del deråf, och så skola de tilltagsna och djerfva generaler, som anså re Ae ågo en mersch på det lilla obefästade Turin för ett alltför stort vågstycke, med härsmakt stå midt uti Carl den stores hufvudstad, de skola på nytt dela Europa och ställa allt på cn verkligt konservativ fot. Italien tillfaller Österrike, Elsass och Lothringen Preussen och Bayern — Frankrike faller till föga Sardinien ibjelpiskas — Ryssland f sådan irödmjukadt och förnedradt — ättes i van, att det icke vågar göra någon— England lockas genom den angeicken af en så stor teutonisk frambafvet; medan alla dessa gå — alla roller i detta så naturliga, få ytterst sannolika drama äro utdelades ingonti går upp. Hvad hvad? Ebogland visar, me svaghet, en smula obeslut n genom en stor handling — eröfringen af Paris— med ens skulle men blott man en i a nd samla ke, och man n ministör ieke Palmerston. R Såvlåer det nu allmänt i Tyskland, om sinnesstämningen riktigt afespeglas i en artikeli Aligemeine Zeitung. VI få ej helt och bållet förakta denna vidt spridda sinnesstämning hos ett i all bet letargiskt folk. Ju tyngre berget är, desto större blir utbrottet, jä den ioneslutna elden slutligen skaffar sig Dylika planer äro visserligen äfventyrTen de kunna. — då de hvila nå on all.