Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SEÄRGÅRDEN). ROMAN Ar RHILIE CARLER. a En stunddorefter stod .den unga frun i den upplysta salen med främlingsfiskaren framför sig. Vill ni, Tolle, sade hon, göra mig en stor tjenst? Jag står redan i hög skuld hos er och skall aldrig glömma någondera för såvidt penningar och god vilja kunna uträtta något. Det är välsignade saker bägge två... Patron, som sjelf stanna dernere, bad mej gå opp, så frun må bara befalla., Tack, Tolle... Säg, ha vi icke flera mins dre båtar?s — Jo, det förstås. Ville ni för min skull föra bort i en af dem den mannen, som i afton genom er klokhet och vaksamhet blef upptäckt? Jag kan ej uthärda att han skulle bli tagen af länsmannen. Ajia mej, kära fru! Främlingsfiskaren ref gig temligenmissbelåtet i hufvudet. Jag vill visst gå på rättfärdighetsvägen, men ännu är jag inte så kontant bland de insamlade fåren, att jag inte skulle ha håg att göra mej en reel och ärlig förtjenst. Det var allt på det viset att det var jag som spana pån och togen. Och så pass ondt har han nock gjort, att han behöfver sitt straff.n Tror niicke, Tolle, att han förer ett värre straff-med sig i sitt inre ? Det är allt möjligt det, kära fru, men jag 4) So A.B. niis 1—47,49 58,81 —81. 83—100, 107, 105-och 107—121, 123,-125, 127, 129—132.