Aftonbladet – 10 juni 1859, sida 2

———— rr Ditt Majblomster, det fagra blumstret, nu kanske färdigt för skörden, vet icke om att du är återkommen, för tår det ej. Men om hon visste d.t, skulle hennes kärleksandande hjerta, hennes armar sträckas emot dig. Sjelf kan du ej komma annorlunda än full af kärlek och frid. EE Det smärtar mig att be dig resa under natten, men res ändå ifrån det tomma hemmet — jag vet alt det har känts kallt för dig, och här väntas du med längtan af din trogna Beae-Marie.n Seså — kan jag stå på fötterna nu? Hustru min bögriper ingen list, hon säger ingen osanning ... Afmejad för skörden... blommorna afmejas... Räta upp dig, gamle man.. Skall väl då åstad dit, såsom han sade, der vägarne borde mötas, om de kunde det. ; Då Anders efter en. qvårts timma kom upp för att tillsäga om den verkställda förspänningen, fann han husbonden sittande i ett tillstånd af fullkomlig försoffning. Det är färdigt, patronio ; Färdigt — hvilket... hvad är färdigt... Jaha, ja... Jag mins icke rätt... du hade fått en befallning. . Drängen steg helt deltagande fram. Jösses, patron... det är mamsell Majken vi skulle resa till — mamsell Majken... Patron vill nock komma sejl! Vid dessa ord, framställande allt i dess fulla klarhet, föll den starke Moss i en lika våldsam som upplösande gråt, medan de hopvridna händerna flyttades fram och åter mellan pannan och hjertat. ; När denna våldsamma kris var öfver, slä -pade han sig mot dörren, ledsagad af drängen, ner till vagnen. Hör du, Anders — hon var icke död dot