Aftonbladet – 10 juni 1859, sida 2

RA RR 2 RV AREA RAVE SIVU EW SERA te t me Hufvudstadens valordningsfråga har i dag åter förevarit inför magistraten. Förhandlingarne afbrötos senast (det var den 26 sistlidne Mars) derföre att en votering blifvit begärd, men af magistraten förklarades icke kunna ega rum, emedan inga tillförlitliga förteckningar på de valberättigade funnos att tillgå. Under tiden ha, såsom bekant är, förteckningar blifvit uppgjorda, grundade på den i November och December 1857 förrättade maäntalsoch skattskrifning — således icke heller de numera. synnerligen tillförlitliga. Efter dessa förteckningar skulle emellertid nu den vid förra sammanträdet begärda voteringen försiggå. ; Det förslag,, med anledning hvaraf votering skulle ega rum, var det af hr R. Ditzinger framställda, att de beslutade fem valkretsarne skulle hvardera utse två riksdagsmän, vid hvilket förslag hr Ditzinger dock fästat det vilkor, att beslutet derom ej skulle ega giltighet, såframt en laglig öfverenskommelse om röstgrunden icke kunde åvägabringas. id öppnandet af dagens sammanträde uppstod nu fråga om den kontraproposition, som borde uppställas. Skräddaremästaren Årnell, som hade begärt voteringen, yrkade, att, om några formella hinder deremot ej mötte, kontrapropositionen måtte innefatta det förslag, at de valberättigade genast skulle företaga frågan om röstgrunden, och först derefter afgöra huru många namn, hvarje voteringssedel borde innehålla. Mötte hinder för en sådan kontraphröposition, önskade hr Årnell, att liströstning rhed 10 namn måtte uppställas såsom kontraproposition. Då emellertid ordföranden för (Jagen, borgmästaren Eklund, icke fann några Ietänkligheter vid att framställa den af hr Årnell företrärlesvis önskade kontrapropositionen, och man var allmänt öfverens om att åt den, som yrkat voteringen, öfverlemna vaJ Ilet af kontraproposition, godkändes. följaktligen såsom sådan hr Årnells första förslag. . och ordföranden anmodade de närvarande att afträda medan magistraten öfverlade om sit! :-blifvande beslut. Nu begärde emellertid advokatfiskalen Rydgrvist ordet och omförmälde, att han vid justeringen af röstlängderna framställt anmärkningar mot det sätt, hvarpå magistraten beräknat de valberättigades i längderna upptagna skattebidrag, utan att magistraten fästat något afseende vid dessa anmärkningar. Fan ville nu förnya dem för att få dem i dagens protokoll anteeknade, förbehållande han sig rättighet att, om han dertill funne sig föranlåten, hos K. M:t anföra besvär i ämnet. Vidare yttrade hr Rydqvist, att den förestående voteringen måste ske antingen per capita eller efter hvars och: ens skattebelopp, sådant det i längderna funnes upptaget. Han hade sig :visserligen bekant, att största delen af de valiberättigade önskade omröstning per. capita, men då, enligt hans tanke, ingen enda författning funnes, som gåfve stöd åt ett sådant förfaringssätt, så måste han motsätta sig detisamma. Han anförde derpå åtskilliga äldre och nyare författningar, medelst hvilka han k ville gifva styrka åt. sitt påstående, att omröstningen efter skatt vore det enda lagliga omröstningssättet vid fråga om ändring i valordningen och derföre också borde här tilllämpas. Häremot invändes af bokbindaren Bolmström, att grundlagen väl stadgade skatteomröstning vid riksdagsmannavalen uti sådana städer med omedelbart valsätt, der öfverenskommelse om annan grund för röstberäkningen icke blifvit träffad; men bär vore fråga Tom ändring at valordningen uti en stad, som hittills haft medelbart valsätt, och för sådant fall stadgade grundlagen ingen skatteröstning. utan borde de städers röstegande innevånare. likasom i alla andra inför magistraten behandlade frågor, få afgifva sina röster per capita. -Boktryckaren mag. Sohlman ansåg det öfverflödigt att nu diskutera detta ämne, då magistraten utan allt tvifvel redan fattat sitt beslut i afseende på sättet huru rösterna komme att beräknas, och ville haniderföre nu med anledning af hr Rydqvists långa anförande blott erinra, att då icke, såsom förhållandet är för städer, der valsättet förut varit medelbart, något bestämdt stadgande funnes, så måste de valberättigade ega att utan inskränkning utöfva den enkla personliga rösträtt, som ovilkorligen måste afses! med all omröstning, der icke särskilt omröstningssätt finnes föreskrifvet. I den kongl. resolutionen öfver det första af hufvudstadens magistrat ingifna valordningsförslag, som blott till en ringa del vann K, M:ts sanktion, förklarade sig också K. M:t uttryckligen ej vilja fastställa de ytterligare bestämmelserna i en ny valordning, wtan samtycke af de valberät Ngades flertal; hvarjemte K. M:t i sina resolutioner öfver de valordningsförslag, som blifvit insända af de i samma kategori som Stockholm sig befinnande städerna Malmö och Gefle, förklarat att både per capitaomröstningen och skatteomröstningen vid frågan om valordningsändringar i sådana städer egde skäl för sig; men att K. M:t, då något uttryckligt stadgande i grundlagen ej funnes, r. Jansåg sig böra återförvisa ärendet, på det att 0: I meningarna måtte kunna så sammanjemkas, att ett förslag inkomme, . som hade majoritet både i afseende på de valberättigades antal och deras skattebidrag. Detta bevisade, a fatt regeringen åtminston2 icke tilltrott sig att r, lika djerft afgöra tvisten till förmån för skatifI teröstningen, som br Rydqvist nu ansett sig AA ro nr Nr 0 PN tr ARA TREA IRA FRAN NE SNR 5 a rs de gin ri ut Ci p få kunna göra, och talaren yrkade derföre att ka rösterna måtte beräknas pr capita så länge intet annat röstningssätt funnes i lag före! ett skrifvet. Handlanden 4. M. Brinck yttrade er sig anse skatteröstningen såsöm den enda lagliga och förklarade sig skola anföra beär hos K. M:t om densamma icke blefve mpad. Hofrättsrådet Uddenberg ansåg