Aftonbladet – 9 juni 1859, sida 2

ket och pratade några timmar efter mat mo derns afresa. Allas: ord och tankar voro fästade vid mamsell Majken, så allmänt älskad och aktad. Och de undrade just i djupaste bekymmer om det skulle bli någon olycka af under husbondens frånvaro, då dennes resvagn häftigt bullrade uppåt alln och straxt derefter in genom de grönmålade gallerportarna. Hvad har ni för er, menniskor — hvad är bär å färde ... Hvar är frun ... Hör icke hustru min, så spring in, era dumma åsnor, och säg till att jag är hemma l Huspigan steg fram. Herr patron! Nå ... besynnerlig mottagning det här!) Frun är inte hemma.n Hustru min icke hemma — hvar är hon då? Jo, herr patron, hon har många, många gånger varit vid Svartskär; och i dag.. i dagp ... stammade flickan, rädd för uttrycket på husbondens ansigte. Vill du tala ut, menniska, så att jag begriper dig Jo, i dag kom herr Hjelm och hemtade frun... Herr Hjelm hade också varit hos dokornp. Dumheter ! Z Moss steg ur, gick till förstugan, men vände om igen. xNågon var således sjuk derborta på Svaärtskär? Ungafrun naturligtvis ? zh Nej, berr patron, det ha vi inte hört. Jaså ... Det var någon annan då... bokhållaren ... bodbetjenterna?o Mamsell Majken. k Dumheter ... sladder ... Säg åt Petter att han spänner för de flinkaste hästarne och säger till när det är färdigt! Han gick in i:salen.— Hela hans utseende visade en oerhörd sitinesskakning och en oerhörd ansträngning att tygla den. Sjuk ... Det var således allvar... Dumheter... Än sen — blir man icke sjuk utan att nås