Aftonbladet – 9 juni 1859, sida 2

en handling, den jag ändå lika litet ginge in på som ... Nå, det är sak samma. Nog af — jag fruktar icke mig sjelf, men jag fruktar intrycket på dotter min, i fall illa måendet skulle vara af någon betydenhet, det jag i alla fall icke tror. Jag vände alltså om och affärdar detta bud, med anhållan att-min bror bättre må öfverväga svaret än förra gången! lir det nu tillfredsställande, så vill jag hafva ömt att det då var nästan väl mycket i den sjelfständiga stilen. Må bror vara en: klok man .... Icke mer nu om detta. Vidare observeras: Bror visar hustru min och Majken nödvändigheten af att genast, medan hon lätt kan flyttas, återvända till Gläborg, hvilket ligger FEN läkaren och längre från kapellgårlen. . I denna sak tjenar bror icke blott mig, utan sig sjelf. Det är lätt att inse hur menligt allt detta skall inverka på brors egen hustru, som behöfver lugn och frihet från all uppröring. Supponerar att ännu en sak bör förutsättas: . Skulle ni alla ha beslutat att göra mig emot i denne min önskan; så måste jag åtminstone med full säkerhet kunna räkna på: att brors hus är rent, när jag kommer. Träffar jag herr kontrollören, så blir, det ej till nytta för honom, mig sjelf eller dotter. mins. Och brors ovilkorliga pligt är att säga honom, i fall han återkommit från Göteborg; att han icke: sätter sin föt på Svartskär, medan jag är der: Sådan är min uttryckliga vilja och i nödfall min befallning till den der herrn. Hoppas: på: goda underrättelser, isalla safseenden snabba! , IMösste Sedan detta bref afgått, tilbragte den stränge mannen tiden -med att-gå fram soch åter i en evig vandring. Han kind ke tröttheten och ansträngningen eft.r han sysselsatte sig blott med it ta om han skulle blifva lydd och om MM: ! mstret kunde lyda honom,