Aftonbladet – 7 juni 1859, sida 2

onungen och dess regering, hvilka för icke mer än I år och 35 dagar före denna dag till rikets stäner aflemnadg ett genomfördt förslag att förändra rmerna för valen af svenska folkets representanter, å ler Tlass. MAH3 dettarvar göra derom icke proutan en reform, en revm, jemte hvilken gra en i öfrigt kunde blifva eståndande i alla dess väseotligaste delär — en rerm, som, utan att inskränka konungamakten eller ess s. k. prerogativer och jemväl utan att utvidga ikmakten utöfver dess behöriga gränser, hufvud;kligen åsyftade att lemna ett möjligt tillfälle — om nu ofta nog måste saknas — till en närmare fverensstämmelse . mellan konung och folk, och till en utveckling, af vår fria statsförfattning, som upenbarligen låg i stiftarnes syfte, nemligen att här rundlägga ett verkligt Konstitutionelt statsskick. Att denna konungens proposition föll för splittrins en eller missförståndet hos riksstånden, Utgör intet evis emot det statsmannaförstånd och det frisinne, om män så gerna vill tro ensamt Kafva dikterat ersamma. Också har erfarenheten sedan dess visat, tt äfven de nuvarande ständerna allt klarare och larare insett det oundgängliga behofvet af en mera omogen folkrepresentåtion. och af en friare utvexing af tankar, åsigter och upplysningar representanerna emellån, än den som kan beredas genom öfyveräggningar och beslut på fyra särskilta rum och melan representanter, dels sjelfskrifna, dels yalda efter insemellan stridiga grunder... Redan, vid 1823 års sdäg upphäfdes också inom utskotten omröstnin-. en efter stånd och förklarades böra ske per capita, åsom den enda möjligheten att förekomma utskotens sönderbrytning. Äfven den tår 1809 stadgade ördelningen af högsta domstolens ledämöter i frälse ch ofrälse, har genom konung Östars är 1844 Temade sanktion af tvenne riksdagars enhälliga bestit bortfallit. Under samma konungs regering har beslut blifvit fattadt omriksståndens gemensamma samnanträden i vigtigare frågor och till nästföljande iksdag hrvilar för grundlagsenlig behandling ettförlag, som närmare bestämmer och, i viss mån, utridgar myndigheten hos de sålunda gemensamt sammanträdande stånden. Genom i laga ordning tillvägabragta ändringar i grundlagen har representaionsrätten för näringsidkare och städernas invånare olifvit utvidgad, och ett förslag, som innebär en högst väsentlig förbättring, är till nästa riksdag beredtför atvidgning af representationsrätten på landet genom bondeståndets förstärkning med ett stort antal billade och änsedde medborgare, som iu såkaa röpresentationsrätt. Genom det under konung Oscars regering förändrade stadgandet om riksdagarnes hållande hvart tredie, i stället för hvart femte-år, har uppenbarligen en större politisk verksamhet inträdt och vida mera enighet mellan representanterne, åtminstone i de stora sociala frågörna, än som tillförene förspordes. På detta sätt hafva vi på senare tiden fått näringsfrihet. och handelsfrihet, rikets ständer hafva gifvit högst betydliga anslag för folkundervisningen, för läroverken, för kommunikationsanstalterna m. my; Från der-senare riksdagarne hafva äfven utgått ganska genomgripande förslag till reformer i andra riktningar, hvilka, en gång bragta till utveckling, måste leda till bortskårande af åtskilliga ruttna delar i statskroppen.: Genom folkömbudens tätare sammanträden måste äfven en klok styrelse allt mer och mer inse — och hon har också visat sig inse — behofvet oeh nyttan att här, såsom i andra länder med fria författningar, i hvarje fråga af större vigt rådföra sig med representationen, hvilket följaktligen desto kraftigare manar ess att i lugn söka vinna förbättringar. i hennes sammansättning. Slutligen hafva vi efter de senaste riksmötena fåt en början till jernvägar. Hvem vet hvilken framtid de bebåda för vårt land? Jag talar här icke om det stora 8. k. jernvägssystemet, äfven jag har varit bland dess motståndare, men det hindrar mig icke att skatta jernvägar såsom en af nutidens mest välgörande uppfinningar, icke blott för industrien, utan ock för den allmänna kultufen och denmedborgerliga jemlikhe-. ten. Sverge får icke, kan icke undandraga sig förståndiga uppoffringar för denna sak utan att alltför mycket aflägsna sig från den öfriga civiliserade verlden och skänka bort allt för många af de fördelar, vårt land erbjuder, om de blott rätt användas. Man klandrar den skuldsättning hvartill:dessa dyra vägar leda, och äfven jag önskar att mani detta fall måtte köra något saktare i backarne, åtminstone icke alltsför mycket anlita en dyrköpt kredit hos: utländningen. Men det nit, hvarmed man: i alla landsändar ifrar för de ifrågavarande kommunikationsanstalterna måtte väl ändå bevisa deras nytta äfven för vårt land. Omfattandet af hvarje ny, storide har dessutom alltid det med sig, ätt det föryngrar nationerna och väl må vi glädjas öfver det friska, ungdomliga sinnet äfven hos ett gammalt folk; ty det ärungdomen sem bär framtiden i sitt sköte: -Icke-må-de gamla beklaga sig deröfver, om den är något djerf, förhoppningsfull och njutninkslysten; de hafva ju sjelfva varit unga och både känt och räknat på samma sätt. Och, M, H., det är ungdomen, vägledd af den mera mognade erfarenheten, som skall lemna det kraftigaste arbetet för utvecklingen af vår fria statsförfattning i tidens anda. Det är från henne, frånsam: drägten, den gemensamma uppoffrånde fosterlandskänslan hos alla aktade svenska medborgåre; frått samfälda bemödanden att, med det rätta både till utgångspunkt och mål, främja det allmänna bästa, från en sjelfständig, upplyst oeli upphöjd press, och slutligen från en välviljande, frihetsälskande regerings förtroende till folket och det allmänna tänvkesättet — hvilket, lika som efter den elektriska naturlagen, städse ger förtroende tillbaka — som framtiden skall hemta sina frukter. z Jag utbringar en skål, M. H., för Sverges framtid under utvecklingen af dess fria statsförfattning. Må denna: för oss, lika som för kommande slägten blifva lika lugn, lycklig och fruktbringande, som hvarje varmt svenskt hjerta önskar och hvarom det höjer sin brinnande bön till den gode Guden; Våra efterkommande skola då fira mången lika kär och högtidlig jubelfest som denna. En skål för Sverges välsignelserika framtid 1 å Detta tal afbröts ofta af lifliga bifallsrop: Härefter afsjöngs följande sång, författad af hr.C. W. Strandberg (Talis Qualis): För Sverges framtid, under utvecklingensaf dess fria författning. Mel. Se, öfver dal och klyfta. Oeh hade jag den tunga Som näktergalen har, Och hade jag den lunga Med. hvilken stormen far, FCM LE RE FORE EES I GE 1 se lution folkombt