Aftonbladet – 6 juni 1859, sida 3

hatliga ok. Rättegångsoch Polissaker. Åtalet mot Ola Månsson. Ola Månsson har till Kongl. Maj:t ingifvi en så lydande förklaring öfver justitieombuds mannens besvär mot Svea hofrätts utslag ut det mot Ola Månsson väckta åtalet: Till åtlylnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga vilj går jag ou att i underdånighet afgifva min: förkla ring öfver rikets ständers justitieombudsmans under dåniga besvär mot Eders Kongl. Maj:ts och riket: Svea hofrätts utslag den 24 Mars detta år, i fråge om det mot mig väckta åtal angående förment öf verträdelse af gällande bankoreglemente. Genom de till kongl. hofrätten ingifna förklaringar tror jag mig hafva ådagalagt, att jag icke varit kom: missionär, samt äfven, om jag såsom sådan genom den befattning jag tagit med en del lånsökandes penningar skulle anses hafva brutit mot 78 bankoreglementet, öfverträdelsen likväl ändå varit af den beskaffenhet, att den aldrig bort eller kunnat föran leda till åtal; och ehuru jag långt ifrån klandrar en tjensteman för det han med allt möjligt nit söker uppfylla sina embetsåligganden och detta ännu mindre, då åtalet, riktadt mot mig, afser förhållanden, som i och för sig visserligen icke hafva ringaste värde, men som dock af orsaker, de der icke tillhöra målet, påkallat :så mycken uppmärksamhet och -således äfven för detta senare fall af allmänna åklagaremakten måste dragas under Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, kan jag likväl genom de ärgumenter, justitieombudsmannen ganska skickligt anfört, icke finna motiverna för kongl. hofrättens öfverklagade utslag vara vederlagda och ej heller hvad jag till mitt försvar inför hofrätten anfört vara stridande mot rätta uppfattningen af bankoreglementet: Jag vill med åberopande af detta endast tillägga, att af justitieombudsmannen anförda satsen, att ifrågakomna låns anskaffande och uttagande bedrifvits genom tvenne kommissionärer, är oriktig, ty sedåh jag, som reste postbud med handlingarna, dem aflemnat -till Fogelklou, hade han ifrån samma stund ingen redovisningsskyldighet till mig för de utfallna lånen, enär jag icke var försedd med fullmakt, hvaraf också följer, att Fogelklou, hvars bemödande att få mig ansedd som kommissionär omöjligen kan lyekas, å första hand fått till sina hufvud än, såsomredan af mig i kongl. hofrätten blifvit uppgifvet, betala de utfallne och till mig på god tro öfverlemnade lånepenningar, om dessa af mig bändelsevis blifvit förstörde, samt derefter måst hålla sig till mig om ersättning för hvad jag deraf kunnat hafva förskingrat. Hade jag åter i sjelfva verket öfverträdt 78 i Lankoreglementet, hvilket endast kunnat ske på det sätt, att jag direkt såsom kommissionär uppträdt inför direktionen, eller också försedd med låntagarnes särskilta fullmakter låtit någon annan för min räkving utföra kommissionerna, med rättighet för mig att af honom uppbära penningarne, hvilket likväl icke skett, hade jag ändå efter reglementets gällande fö reskrift icke kunnat åtalas; ty då rikets ständer, som i fråga om bänken ensamt ega lagstiftande makten, förklarat, att hvarken ledamot af diskontdirektionerna eller fullmäktig, som icke är ledamot i bankodiskonten, får befatta sig med kommissioner, faststält såsom påföljd för den förre, derest hän sig häremot förbröt, att skiljas från diskontdirektionen, och om öfverträdelse af den senare skedde, att med honom skulle förfaras enligt gällande ansvarighetslag, så är det uppenbart, att direktör för en dy!ik öfverträdelse icke kan åtalas, men att fullmäktig, som icke har en sådan befattning och således icke kan drabbas af enahanda påföljd, måste åtalas, hvilket åtal likväl svårligen kan föranleda tillannan påföljd. än att han blifver skild från bankofullmäktigskapet. Att rikets ständer icke ansett kommissionärsbefattningen utom direktionen böra hänföras til diskontverkens styrelse och förvaltning är för enhvar tydligt, emedan dessa verk kunna, oberoende af sådana kommissionärsbefattningar, styras och ordnas samt dess säkerhet vårdas lika bra, ehuru motsatsen äfven kan hända. Detta är otvifvelaktigt orsaken, hvarför rikets ständer ieke funnit lämpligt stadga den i ansvarighetslagen föreskrifna påföljd, som nu af justitieombudsmannen å mig yrkas, men hvilken endast måste tillämpas, om verket derigenom eller på annat sätt vanvårdas eller med rent uppsåt tillskyndas skada och förlust, utan -har för detta endas fall uti reglementet influtit ett lindrigare ansvar. -Det skulle väl också vara mer än orimligt, om en direktör af riksstånden, som befattade sig med kommissioner, skulle i enlighet med justitieombudsmennens mening stå till ansvar enligt ansvarighetslagen, men deremot de ledamöter uti bankodiskonten, nemligen bankens juridiska ombud (för närvarande bankosekreteraren) samt två bankokommissarier, hvilka äro särskildt utsedde af fullmäktige i banken och icke äro underkastade ansvarighetslagen, för en lika förseelse, som ifrågavarande, endast kunna skiljas från diskonten med bibehållande af sin tjenst i bankoverket. Rikets ständer hafva sålunda för alla på ganska goda skäl uti föregående och 78 af nu gällande reglemente hänfört lika förbrytelse till lika påföljd. Huruvida justitieombudsmannens till Eders Kongl. Maj:t ingifne replik från lånekontoret i Malmö mot 30 kap. 11 8 rättegåbgsbalken kan komma under EB. K. M:ts nådiga pröfning,; hemställer jag i underdånighet och anhåller derjemte att till svar derå inom kört föreläggande tid få inkomma med rikets ständers revisorers berättelse om styrelsen och förvaltningen af Malmö lånekontor under sista år, hvaraf synes att någon anmärkning mot mig icke förekommit och fullkomlig decharge blifvit tillstyrkt, hvilket än ytterligare torde vederlägga alla mot mig i förevarante åtal gjorda uppgifter om egennyttigt förfarande. Jag bestrider, på -grund af hvad jag nuiunderdånighet framdrägit och förut inför hofrätten anfört, justitieombudsmannens påståenden och öfverlemnar med lugn målet åt E. K. M:ts nådiga pröfning. Handlingarne i målet lära komma att från hofrätten till EK. M:t afgå i början af denna vecka, Brogrenska målet. I närvaro af ettstort antal åhörare, afkunnade rådhusrättens 4:de afdelning i dag utslag. Kapten Brogren dömdes att för ynglingen fsberg tilldelade 17 slag, deraf 12 med åkomma och blodvite böta sammanlagdt 15 rdr 75 öre eler i vrist af tillgåhg till böter, undergå 10 dygns fängelse vid vatten och bröd. Å Brogrens yrkande om ersättning fästes ej afseende, utan ålades Brogren att