Aftonbladet – 6 juni 1859, sida 3

ringen förklaras sina rättigheter förlustig; hor ekall efterföljas af den storsinte Victor Ema nuels regering, i hvars namn myndigheternc frimdeles skola regera, i öfverensstämmelst med de instruktioner, scm blifvit dem med: delade. Uti en korrespondens från österrikiska bögqvarteret i Garlasco ordas vidt och bredt om österrikarnes fördelaktiga stä!lning. Bland annat -storordigt skryt yttrar korrespondenten deruti följande profetiska ord: De närmaste följande Jagarne skola lära, att afvaktandet af stöten har sin goda sida, isynnerhet då fråga är om en fiendes hvilken genom blotta framryckandet utur sina fasta linier, måste uppgifva dessa oerhörda fördelar, hvilka endast kunna lända honom till nytta, om ban stående bakom dem, afbidar vårt anfall. Men detta kan han ej göra. Vi kunna vänta, men icke han. En af-båda måste gripa till offenciven från sin basis. Defensiven synes oss hafva så gynsamma chancer, att deruti ligger den kraftigaste uppmaning, att, om uttrycket tillåtes, ligga på lur med vår armå, för att med full kraft kasta oss öfver det första stycke fiende, som vågar sig fram. Dagens telegrafunderrättelser utgöra den lämpligaste kommentarie till detta komiska grossprahlerei. Från Venedig berättas den 29 Maj: Municipalitetet har anhållit om nedsättning af lånet. Den 25 hafva fästena på Lido öppnat en kanonad mot blokadeskadern, RYSSLAND. En Berlinerkorrespondent till Börsen-Halle berättar, att ryska kabinettets vägran, att erkänna Toscanas provisoriska regering väl innefattar en vink åt kejsar Napoleon att Ryssland icke skulle kunna gilla, att fransmännen fatta fast fot uti Italien, men ingalunda något närmande å Rysslands sida till Österrike, utan att Rysslands regering fortfarande gillar Italiens befriande från Österrikes inflytande, under det ryska kabinettet oaflåtligt för egen del riktade sin uppmärksamhet åt Orienten. Från Petersburg skrifves den 22 Maj, att i Ryssland den åsigt börjat allmänt uttalas, att Italiens oberoende måste hafva till: naturlig följd de slavo-rumäniska stammarnes sjelfständighet, och man finner det helt naturligt, att de sedan 400 år tillbaka under turkiskt välde försmäktande slaverna befrias från detta förhatliga ok.