Aftonbladet – 6 juni 1859, sida 2

Eossuths:återuppträdande i London. (Slut fr. tisdagsbl.) Man har påstått, att integriteten af Österrikes välde är nödvändig för bibebållande af maktjemnvigten. Ack detta ord, ehuru ett hjernspöke, som ej kan uthärda det sunda förnuftets ljus, detta ord är en förfärlig Moloch, för hvilken rättigheter, rättvisa, politisk moralit, frihet och nationernas tillvaro blifvit offrade såsom brännoffer. (Hör, hör!) Måtte man ej kunna säga. att England påyrkade att föreviga offrandet. Jag vill icke nu inlåta mig i en teoretisk belysning af falskbeten i;detta kabbalistiska abra kadabra om maktjemnvigten, hvilken, olik de fordna syriernas, danar den sjukdom, som den är ämnad att bota. Jag vill inskränka mig till en anmärkning af praktisk karakter. Artificiella stater utan både organisk kobesion eller harmoniserande cement äro -en eggelse till krig i stället för att lägga hinder i vägen derför. (Hör, hör!) Emot hvad för ett slags öfvervigt är väl det österrikiska väldet ämnadt att utgöra en bom? Tydligen antingen mot Ryssland eller mot Frankrike. Godt, låt gå för Ryssland. Nu finnas inom, det österrikiska väldet 17,000,000 menniskor, som tillhöra den. slaviska racen, allesammans missnöjda, emedan de äro icke allenast politiskt förtryckta, utan äfven beröfvade sin nationella tillvaro. Tänkom oss nu, att Ryssland vill måtta ett äregirigt hugg någonstädes. Skall väl Österrike bilda en damm emot det? Har det väl någonsin vid något enda förflutet tillfälle varit en damm? Åh, Ryssland behöfver endast säga, såsom: czar Alexander instruerade amiral Tschitschakoff att. säga, om Han. funne Österrike vara opålitligt: I sjutton millioner menniskor, resen eder mot förtrycKaren af edet nationalitet; jag är här till edert bi-; stånd; och de skola resa sig, och hur skall detdå gå med Österrike? Detta var orsaken, hvarförej Österrike icke. vågade draga svärdet under det sista; kriget på Krim. Är detta en damm? Ack, det är en stråkväg, som inbjuder ärelystnaden till en begväm utfärd. (Bifall.) Vändom oss nu mot framtiden. Låtom dessa 17,000,000 befrias från det öster-; rikiska oket, och de skola blifva Hvad det slaviska Polen var, tilldess. det fyrdelades med Österrikes biträde. Nu till Frånkrike. Den 19 Nov. sistlidet år yttrade jag i Glasgow följande ord: L hvarje krig, hvari Frankrike skall stå på ena sidan och Österrike på den ahdra, behöfver Frankrike endast närma sig till någon af de utaf Österrike förtryckta nationali teternas gränser och säga: Här hafven I mig till edert bistånd; resen eder oeh afkasten Österrikes ok, och de skola med hänryckningens jubel mottaga uppmaningen. Man håller just nu på attfå se detta realiseradt i Italien. Allt som fransmännen framrycka, skall man i dem få se nya Deuealioner, som ur hvarje sten framlocka en fiende mot Österrike. Och I skolen få se detta efterhand realiseras äfven på andra håll. Öm Österrike icke hölle Italien i sin hand, skulle väl en italiensk fråga då vara möjlig? Nej. Österrike är icke någon damm, sjelfva dess tillvaro ir sett Damoklessvärd, sväfvande öfver Europas beståndande samhällsordning; det är den håla, hvarur len europeiska vulkanen hemtar sin näring. (Hör, hör! och bifallsrop.) Låt Österrike förgås i det svalg af evig tillintetgörelse, som gapar mot det (bifall), och vi skola måhända äfven derefter få höra talas om lokala revofttioner, men de skola blifva endåst inländska angelägenheter; europeiska äregirighetskrig skola för alltid blifva omöjliga, och man skall icke längre få jseiEuropas,lifsmärg förtäras genom under