Aftonbladet – 4 juni 1859, sida 2

Fn han haft och manligt utkämpat redan flera veckor förut. 3 Nu är det icke nog med den mörka skugga, som fallit öfver den unge mannen: den amle fadern lider med sonen, fast han icke vill begripa. kanske icke heller kan begripa den kraftlöshet, som till en tid bemäktigat sig denna starka och spänstiga själ. Jag är nödvändig för dem, och derföre bäfvar jag att någonting skall hindra. mig att blifva allt hvad jag vill. I mörgon flyttar jag åt Svartskär... Till Gläborg törs jag icke, ty jag tror det vara en möjlighet att de ord, pappa framkastade, kunde innebära en beräkning. Hvem vet.väl om han någonsin rest utrikes — hvem vet om han icke lefver fördold nära nog för att bålla vaksam utkik på allt. Denna utrikes resa just nu, under så vådliga omständigheter, röjer ett så djupt öfverdåd, att jag icke vet om, man kan tilltro pappa ett sådant. Det sednare öfverensstämmer mera med. hans natur. Också tycker jag mig från hvarje håll hastigt se hans ansigte framtitta och hans sluga min uttrycka hans belåtenhet. öfver att ha bedragit oss. Då jag väl kommer till Svartskär, tror jag aldrig att jag vågar mig ut. Och denna tveksamma tanke: ;Har han rest eller har han icke rest? blir mitt ständiga olyckliga sällskap; För alla fall och förutseenden afsänd genast i mammas eget mitt bär inneslutna bref, som då kan vara honom till möte i Hamburg. Men sedan det afgått och om ogynsamt svar skulle inträffa, så låt Oss ej skrifva vidare, ty denna tystnad blir då det enda möjliga, som kan verka på honom. Kom för Guds skull hit, så fort mamma fått styrdt om der hemma, och blif bärså länge mamma kan! Detta är så naturligt; då vi skulle flyttat hit i höst, att det icke ens behöfver förevändningen af byggnadsväsendet. Gudskelof satt Gudmar var rest innan detta bref kom! , Välkommen, välkommen snart till mammas Majken.o forts, följer.)