Aftonbladet – 3 juni 1859, sida 2

mer om att du har gjort litet för: mig! Det är nu min tur att göra något för dig. Gudmar skakade på hufvudet. Hvarken jag eller någon,, sade han, kan täfla med dig i ädelmod... Men gif mig nu del af hvad som händt och hvad du först anser vara nödvändigt att göra? Allt det som händt? Pappas handlingssätt från första ögonblicket han fick underrättelse om striden. med mörkömännen blefve för vidlyftigt att nu. omtala ... Majken var icke angelägen att plåga sin trolofvade genom stor noggrannhet i dessa detaljer ... Hufvudsumman är, att han varit mera strängt uthållande hård än .jag trodde honom kunna bli — och jag har icke för afsigt att tillsvidare återvända. Vi få öfverväga: Kanske har dock redan det steg, jag tagit, verkat något på väg till försoning. Gudmar satt tyst några ögonblick. Han tycktes lida djupt. Hvad säger du, älskade? frågade Majken med en viss otålighet. ..Nog inger du attdet jag gjort ej gjordes förrän i yttersta timman, sedan jag blifvit förnekad ända till minsta kommunikation med dig. Jag säger att jag är den olyckligaste man på jorden, då jag måste kosta den qvinna, som jag dyrkar, så djupa smärtor, så qvalfulla strider! Men dömma i detta ögonblick, det är hvad jag icke vågar, öfver rätt och orätt, öfver möjligheter och omöjligheter. Som klippan står jag fast vid din sida, men vet intet enda råd, utom det som jag en gång uttalade vid Hornborgs slott. Men äfven detta vill jag icke nu föreslå, ty man skulle då säga att jag icke blott med kallt blod dödat en medmenniska, utan äfven att jag vore en qvinnoröfvare. Min kärlek ville inbädda dig i frid och salig glädje — och här står jag nu så arm, så arm, att jag icke kan bjuda dig annat än lidanden och tvedrägt från alla håll. Tyst, älskade Gudmar, och bör i stället migl Ja, Gud gifve att jag härvidlag sluppe tänka och besluta sjelf, ty aldrigl— det svär