Aftonbladet – 3 juni 1859, sida 2

STOCKHOLM den 3 Juni. Den för uppgörande af förslag till styrelseoch förval ningsverkets reorganisation af regeringen tillsatta komite ) har sistlidne tisdag till civildepartementet inkommit med sitt betänkande, upptagande omkring hundra ark, åtföljdt af reservationer på väl omkring femtio. Naturligtvis hafva vi ännu icke varit i tillfälle att om dessa vidlyftiga arbeten taga mer än en högst flyktig kännedom. Då emellertid frågan är af ganska stor vigt och eger ett betydligt intresse, vilja vi likväl i korthet referera. hvad vi derutur antecknat; förmodande vi att betänkandet jemte reservationerna komma satt så fort ske kan särskilt tryckas och blifva för allmänheten tillgängliga, då vi blifva tillfälle att mera i detalj derför redogöra. Enligt hvad. läsaren har sig bekant, framställde rikets ständer i en skrifvelse den 25 April 1857 (n:o 65) den allmänna åsigt att. för så vidt fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa en uti åtskilliga andra länder bruklig s k. ministerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena blefve afgjorda af departementschefen och departementen således organiserade med byråer endast för ärendenas beredande, en dylik förändring. hvarken vore öfverensstämmande med våra grundlagar, eller i öfrigt förenlig med den säkerhet, att ärendena behörigen handläggas, som är afsedd derigenom att denna handläggning är öfverlemnad åt embets-. och tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i laga ordning ansvariga. Deremot (yttra rikets ständer) torde ändamålet af en förenkling i förvaltningen samt inskränkning af -embetsoch tjenstemannapersonalen kunna vinnas derigenom, att de beböfliga förvaltningsverken, måhända med ett eller annat undantag, såsom särskilta afdelningar förenades under departementenas högsta chefskap och inseende. Behandlingen af dithörande ärenden och rättigheten att derutinnan besluta borde likväl då, under behörig ansvarsskyldighet, tillhöra der anställda embetsoch tjenstemän, antingen kollektift, der ärendenas vigt och beskaffenhet funnes dertill föranleda, eller, då frågan endast vore om verkställighetsåtgärder eller mindre vigtiga ärenden, af vederbörande afdelningschefer, allt efter hvad vid uppgörande af förslag till den nya organisationen kunde finnas lämpligast. . Komiten har för sin del icke godkänt rikets ständers åsigt, att ett närmare samband mellan statsdepartementen och förvaltningsverken borde åstadkommas derigenom, att de sednare såsom särskilta afdelningar förenades under departementschefens högsta chefskap och inseende. ; Komitn har nemligen ansett de år 1840 i grundlagen stadgade förändringar rörande departementalstyrelsen och den i Sammanhang dermed, genom kongl. brefvet 1849 i afseende på departementschefernas förhållande till styrelseverken gifna instruktion göra tillfyllest, för att autorisera departementschefernas förmanskap öfver dem underlydande verk. Deremot bar komiten trott det åsyftade närmare sambandet kunna beredas först och främst derigenom, att ärendena, så vidt möjligt är, mellan förvaltningsmyndigheterna fördelas sålunda, att hvarje förvaltningsverk blifver uteslutande tillhörigt det statsdepartement, hvarunder det lyder; vidare genom departementschefernas verksamt utöfväde förmansmyndighet öfver underordnade; genom förändrad anordning af embetslokaler sålunda att, utom i de fall, der särskilta omständigheter möjligen fordra undantag, alla till samma departement hörande .förvaltningsverk komma att arbeta under samma tak med departementets kansliexpedition och om möjligt i samma lokal, der boställe är åt departementschefen anvisadt; samt slutligen genom anordnandet af enibetsexamina så, att befordringar och transporter från departementets kansliexpedition till plats inom underordnade förvaltningsverk eller derifrån till tjenst inom expeditionen må utan kompetenshinder ega rum. Beträffande rikets ständers åsigt i afseende å behandlingen af de till förvaltningsverken hörande ärenden har komiten förklarat sig hylla den-grundsats, att cheferna för de särskilta fördelningarne böra ega ensamme beslutande rätt rörande verkställighetsåtgärder elmindre vidtiga ärenden, men deremot ärenden af större vigt och omatning fortfarande behand:as kollegialt. Vi få här nedan se huru komitön tillämpat denna princip. Komiten har derefter företagit till granskning Organisationen af de särskilta förvaltningsverken och börjat med Krigskollegium, hvilket komitn ansett böra upphöra såsom rikskollegium och följaktligen presidentsembetet derstädes indragas. Det nuvarande krigskollegium utgör en kollegial styrelse, bestående af en president och sex ledamöter, i alla pleniärenden samfäldt beslutande, men hvilka, för vissa arter af ärenden, delegera särskilta afdelningar, bestående af presidenten och två ledamöter i hvardera, Komiten. föreslår deremot inrät) Komiten var,-som läsaren erinrar sig, sammansatt af f.d. statsrådet Fåhreus, ordförande, samt följande 6 ledamöter: landshöfdingen, G. M. Munthe, krigsrådet C. D. Forssberg, statskommissarien Th. Nyström, kammarrättsrådet L. H. Kinmansson, borgmästaren G. F. Asker och kongl. aktuarien R.