Aftonbladet – 3 juni 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN ar ERILIE CARLEN. En halftimma hade förflutit, då kapellets sylflika herrskarinna åter gläntade på dör-7 ren. Majken satt i soffan, Gudmar på en pall med hufvudet i hennes knä. Om någon af dem talat, så hade det säkert varit så tyst att det endast hörts af dem sjelfva. Nu talade de ej. Hennes arm låg kring hans hals, hennes hand i hans, och uttrycket i bådas ansigten var en förklarad frid. Får jag störa er... Pappa väntar. Blifven ej ledsna att jag talar om någonting så jordiskt som frukosten, men jag tror detär nödvändigt. Det är åtminstone billigt, sade Majken med försök till ett småleende,.att farbror och. du icke längre få vänta. Gudmar svarade ingenting. Han hade genast stigit upp, men hans på Majken fästade blick utvisade att han börjat erfara inflytelsen af den helande hand, som blott hon kunde förstå lägga så lätt, att smärtorna kändes liksom omvända på. ett mjukare läger . Längre fram på förmiddagen sutto de enrsamma vid sjöstranden. Då utbytte de ord och tankar. Vid första mötet hade det endast varit .utbrotten af känslorna som fått herrska. : Nu, min Majken, har då ditt stora hjerta förgätit det som låg emellan oss! Dina ögon se icke mer det molnet, som för oss skymde ljuset, Du vill åter blifva ett hjerta, en tro, ett lif, ett hopp med din Gudmar? Jag vill blifva. din hustru innan du flyttar härifrån — jag vill flytta med dig. BRA: sander ) Så ÅA. B. n:is 1—47, 49—58, 61—81, 83—100, 102, 105 och 107—121 och 123.