Aftonbladet – 1 juni 1859, sida 2

Hedlund, LITTERATUR. En ny svensk litteraturhistorla, Öfversigt af svenska språkets och litteraturens historia. Till skolungdomens tjenst utgifven af Herman Bjursten: I. Lärobok. Stockholm (J, L. Brudin.) IL Tidningspressen kan i allmänhet icke egna hågon mera genomgående granskning åt lärobokslitteraturens. alster, hvilket åliggande tillhör den speciella pedagogiska journalistiken. Emellertid finner man äfven inom denna gren af litteraturen en och annan företeelse, som är egnad att framkalla en allmännare uppmärksamhet och tagas i skärskådande äfven af andra än skolmän. -En sådan är det arbete vi här anmäla. Det kräfver af flera skäl en allvarsam kritik, Först och främst är det en lärobok uti ett nytt vigtigt läroämne i skolorna. Skolstadgan af 1856 föreskrifver, att i 5:te klassen åf elementarläroverket skall läsas svensk litteraturbistoria,, och den:förnyade stadgan af den 29 Januari detta år upptager, ehuru först i 6:te klassen, samma undervisningsämne under benämning af Läsning af valda stycken ur svenska litteraturen, med underrättelse om författarne och deras arbeten. : Hr Bjurstens arbete , uppträder såsom sökande till den både lukrativa och hedrande utmärkelsen att bli den svenska ungdomens första ledning till bekantskapen med nationallitteraturen. Den vägvisare, som sålunda lemnas ungdomen, får icke vara vilseledande. Äfven det i sig sjelf och såsom litterär produkt obetydligaste arbete får ur denna synpunkt en ofantlig praktisk vigt; det blir icke längre fråga blott om arbetet i och för sig sjelf, utan om den bildning, den uppfattning, sor skall meddelas hela det uppväxande slägtet. Dernäst framträder detta arbete icke blott med de anspråk, som ovilkorligt måste ligga i det uppgifna ändamålet att vara skrifvet till holang dope tjensty, utan dertill med särskilta, ovanligt stora anspråk på fullkomlighet, Vi måste i detta hänseende göra en liten tillbakablick. År 1857 utgaf hr C: J. Lenström en Svensk litteraturhistoria i sammandrag, för att, såsom det hette, gifva dels ungdomen, som enligt nya skolordningen skall läsa sitt lands. litteraturbistoria, dels hvarje svensk med anspråk på bildning en kort öfversigt, som ej är skymd af bibliografiskt packgods.. — Det är tillräckligt att söga, att detta arbete var affattadt på nämnde författa res, vanligaste vis, för att förstå att dess sammanrafsade notiser oeh de lösliga upplysningar det innehöll om vetenskapernas utveckling i Sverge under de olika tidehvarfven, voro föga lämpliga för skolungdomens behof, som hufvudsakligen afser en kort, klar och redig öfversigt af den nationella litteraturens fortgång och utveckling samt en bestämd kas rakterisuk. af de förnämste författarne. Detta arbete underkastades våren 1858 en storordig granskning afhr Bjursten i Svenska Tidningen, och det var denna gången icke särdeles svårt att spela öfverlägsen, då äfven den allraytligaste kännarg af den sak, som här var i fråga, kunde framleta en mängd anmärkningar mot hr Lenströms arbete. Den sistnämde författaren var dock icke belåten med granskningen, utan insände till Svenska Tidningen ett genmäle, som också der infördes, beledsagadt med anmärkningar af hr Bjursten, Denne förklarade bland annat, att man alltför väl kunde åtaga sig att på fjorton dagar fullborda ett dylikt machverk, som hr Lenströms, och att arbetet ej förtjenade någon grundligare granskning, Derjemte upplyste han, att han sjelf hade sina oförgripliga åsigter, huruledes cn svensk litteraturhistoria, tjenande på en gång till ungdomens undervisning och till läsning inom familjerna börvara beskaffad, samt att då någon sådan ännu icke funnes, så vore han, Herman Bjursten, sysselsatt med försöket att lösa denna uppgift. I början af de:ta år (d. 5 Jan.) blef sedermera en vidlyftig anmälan synlig i Svenska Tidningen, undertecknad af H. Bjursten, hvari det ifrågavarande arbetet bebådadessåsom snart varande att förvänta, hvarjemte mångordigt, vältaligt och löftesriktredogjordes för dess plan. Herr Bjursten yttrade-der bland annat, att blind auktoritetstro är isynnerhet inom vitterheten skadlig och i längden omöjlig, hvarföre hvarje undervisare måste lemna lärjungen sjelf tillfälle att pröfva, jemföra och