Aftonbladet – 1 juni 1859, sida 2

utteligen kan och bör fordra af en lärobok ti ifrågavarande ämnen. En sådan kan nairligtvis icke upptaga alla den hithörande orskningens resultater; men den bör med mdöme och noggrannt urval upptaga de vigtiaste af dessa resultater; den bör lemna grundragen till en bild af forskningens närvarande tåndpunkt, och dess författare måste derföre a en verklig öfverblick af detta forsknings: ält, nemligen en bättre än den man vinner enom att vid sammanskrifvandet titta här ch der i ön hop böcker. En läroboksförörfattare. skall vara herre öfver sitt stoff; ljest kommer det hela att sakna der systenatiska uppställning och den ekonomi i ansraningen, som man har rätt att fordra af n skolbok, derigenom att författaren utkasar en hop lösryckta uppgifter utan sammansang, af hvilka uppgifter en stor del befinas vara oväsentliga, under. det att högst vigiga och betydelsefulla drag i teckningen lifva alldeles förbisedda. :En-sådan lärobok, om här är i fråga, kan icke uppehålla: sig ned bevisning eller utförligare motivering af le satser den anför, och det är otvifvelakigt att en viss grad af. auktoritetstro — såsom hr B. också riktigt anmärkt — måste göra ig gällande vid den första undervisningen. Men med hvarje rätt, med hvarje art af makt följer en motsvarande skyldighet.Om ung: domen i fråga om läroboken är väsentligen hänvisad till auktoritetstro, så måste författaren göra sig värdig att vara auktoritet; det ir då så mycket mera maktpåliggande, att bokens uppgifter och omdömen äro fullt pålitliga och felfritt återgifva de slutsatser, till hvilka forskningen på sin närvarande ståndpunkt kommit. Hr Bjurstens arbete sönderfaller, såsom redan titeln .angifver, i tvenne, -visserligen jemsides fortlöpande, men dock bestämdt åtskilda teckningar, den ena omfattande svenska språkets den andra svenska litteraturens historia, : . : : rn Lt. Vi skola särskilt kasta en blick a uvarderk af dessa. 5 Hvad som genast faller i ögonen vid betraktandet af språkets historia, är dess ytterliga ofullständighet. Då hr:B. i: sin -redan omnämda anmälan) (Sv. Tidn. den 5:te Jan. d. å.) talade om det nakna registret iFryxells svenska språklära, uppväckte han derigenom förhoppningar om en framställning mera utförd än den Fryxellska äfven i språkligt hänseende. Det hår derföre värit med en viss förvåning vi jemfört hr B:s språkhistoriska öfversigt med nämde författares. Den Fryxellska skildringens större fullständighet framstår nämligen vid första ögonkastet, och af en närmare jemförelse framgår sedermera, att stora stycken i hr B:s berättelse äro nästan ordagrannt afskrifna ur Fryxells. 1:sta paragrafen af hr B:s bok har till öfverskrift Om språket under hednatiden intill och med år 1000. En stor noggrannhet! Skolgossen bör lägga på minnet, att skildringen i denna S omfattar språkets tillstånd ej blott före och intill år 1000, utan äfven under sjelfva detta år. Han bör der genast i början få en hög tanke om hr B:s nästan: otroligt noggranna kännedom om: vårt språks öden och dess förändringars precisa data. Fryxell, i den Öfversigt af svenska språkets ooh litteraturens historia, hvilken han såsom blott bihang fogat till sin svenska språklära, kallar den l;sta afdelningen af språkhistorien: tidehvarfvet före år 1900, Han är icke så noga ban! — I den omtalta 1 yttrar hr B.: Vi sakna inhemska källor till närmare kännedom om språket under den äldsta tiden, emedan inga skrifter af så hög ålder finnas i behåll. Fryxell, Svensk Språklära, 9:de Upplagan, sid. 112, säger: Vi sakna helt och hållet alla inhemska källor. till närmare kännedom om språket under detta idehvart. emedan ingen så gammal skrift ännu finnes i behållv. Olikheten i de båda författarnes yttranden, hvilken, som man ser; egentligen består deri, att hr B. säger inga skrifter,, Fryxell xingen skrift, torde vid närmare besinnande befinnas vara en fin bestämning, hvilken ej inskränker sig tillv skillnaden mellan . ental och flertal. : Sid. 7 yttrar hr B.: vOrdförrådet var ringa. Dock infördes af de christna lärärne en mängd nya ord för att dermed uttrycka nya RT Dessa ord voro dels sammansatta af gamla nordiska, såsom: skärseld, radband, vigvatten, dels lånade ur latinet och grekiskan, såsom: altare, fest, kloster, kors, kyrka, biskop, bibel, o. 8 v. Fryxell säger sid. 116; Ordförrådet var liksom i Ur-Svenskan och af samma orsaker ringa, Dock måste för kristendos mens nya begrepp äfven nya ord antagas. För sådant ändamål använd? nan. dels sum mansättningar af. gamla svenska ord, t. ex. Radband, Skärgeld, Vigvatten; dels upptog och ombildade man de latinska, t, ex. Lat. Pons, Sv. Font, (Dop) Funt, Lat. ;Cruz, Sv. Krussa, Kros, Kors, På samma sätt orden Aligne, Biskop, Kalk, Kapell, Prest, 2. 8 v. Måhända hade dock hr B. gjort klokast i att afskrifva fullkomligt ordagrannt; ty de några få ord som han. uteslutit torde icke obetydligt bidraga att för lärjungen göra fattligt, hur det gick till vid förändringen af latinska ord till svenska. Så som hr B. uppräknar exemplet blifva-de ett ;naket register; men då Fryxell sammanställer Cruz, Krussa, Kros, Kors,, få samma exempel ettshelt :annat lif och intresse. Detta må dock vara Mindre vigtigt, Värre är deremot att hr B., då han afskref Fryxell, kom , att förbise, att lenne antager ändra perioder för språkhistorien än hr B. Fryxell yttrar näml. de anörda orden om ordförrådet under hans anIra tidehvarf mellan åren 1000—1300. Hr 3:s andra tidehvarf räcker. deremot -från år 1000 till år 1500. Hr B.-borde derför äfven afskrifvit hvad (sid. 118) yftrats om ordförrålet under Fryxells 3:dje tidehvarf från år 1300 till 1523. . Som det nu är, blir yttranlet då det tillämpas på ett sådant 200årlänare tidehvarf uppenbarligen ej tillfredsställande. Må detta vara nog angående afskrifningarna w Fryxell, ehuru en mängd .än ytterligare kulle kunna anföras. Ått i en lärobok här b