Aftonbladet – 30 maj 1859, sida 3

ty presterna skola förmana till fridsamhet på jorden — men mannen och fadern vet att fridsamheten icke är en herrskande makt här nere. Och hade du handlat annorlunda, ville jag icke hafva kallat dig son min. Och härmed ger jag dig nu. min välsignelse i bedröfvelsen och säger, att om man för detta kastar nesa öfver oss, så får kapellet skaffa sig en annan herde till fåren. Då tar jag afsked och följer dig till din station. Kanske att du kan använda mig på kontoret — far din står och faller med dig.o Gudmar störtade i den gamle mannens armar. Öfver gubbens öga låg en morgondagg. Den unge mannens öga deremot var torrt och brinnande — men en outsäglig kärlek till fadern uppenbarades deri. Nå, nu ha vi talt ut öfver det ämnet, son... Hvar har du fullmakten? Jag har ingenting emot att se den. Hon ligger i pulpeten, far! Hvad är det dock att fröjda sig åt! Lifvet är som ett stort grått moln utan en enda ljus fläck.n Så har det sett ut för många före dig, gosse, och så skall det se ut för många efter dig, men det hindrar icke att fröjden kan komma och molnet dela sig. Din olycka bör verka på Moss, som har ett godt hjerta un; der den fkalla ytan. Han är vida bättre än han sjelf tror, om — notabene — det vilda sinnet lemnar honom i fred. Men i alla hänseenden verkar den då på Majken, det är bestämdt, eljest vore hon icke den qvinna jag vet att hon är. Gudmar rodnade häftigt till. Skulle far haft några särskilta.. dyrbara underrättelser ? Det är nog möjligt, dul Far, far, då kan jag inte vänta... Är det bref, är det bud, är det... Stopp, du, jag har ingenting, men kanske jungfru Liljedagg har sina nyheter ... Kom nu ned — Thorborg har ju icke fått helsa på dig än. Min lilla Thorborg! Hurudan är henne