Aftonbladet – 30 maj 1859, sida 2

och storm, som var det fullkomligt fränimande. Moss var långt ifrån att anaV de intryck han gjorde. Han var icke obenägen att tro, det hans hustru just nu med en slags hemlig dyrkan såg upp till honom i hans makt. Under hela eftermiddagen inträftade det ovanliga förhållandet att Moss ieke lemnade salen. Vare sig att vinet, som han druekit temligen rikligt, födt mörka griller i stället för uppfriskande fläktar, eller att hans hustrus sorgbundna ansigte slutligen gifvit en delning åt hans sjelfbehagliga ider — allt nog, han bevakade Majkens dörr som en verklig vaktost. p Men derinne rörde sig ingenting. Han var dock nöjd att se dit inbäras först kaffe och sednare på aftonen tå. Bra, brav, mumlade han, shon äter och dricker, det är goda tecken. Hon kan väl icke komma ut och språka liksom ingenting förefallit heller.s Ändtligen måste han tänka på att öfver. gifva sin vakt. Det blef tid att-gå till hvila för natten. Men ännu under natten vaktade shan i drömmen; och ännu då han uppvaknade, kände han sig ytterst belåten med det förträffliga resultat han vunnit genom sin ihärdighet. Han började gnugga sig i ögonen och se sig omkring. Första föremål han fick syn på var hans hustru, som satt gråtande vid fönstret med ett försegladt bref i hand fch den arma qvinnans utseende var så förstfidt, så utmattadt, så nedslaget, att Mossbjerta började slå hårdt innan hon ännu saft ett enda ord. Slutligen möttes makarnes ögon. Beate-Marie, hvad skall meningen vara med det här hvad är det för satanstve? Gö mig ej åter rasandelo ru Moss svarade ej, uten hbrefvet.