Aftonbladet – 28 maj 1859, sida 2

junkturen snart sagdt segla utan ringasteafkastning;s ett minskadt antal torde derföre öppna utväg för de hemmablifvande att åtminstone kunna få debet och kredit att med ränta gå ihop. Slutligen blefve det troligen för vårt land icke utan fördel i framtiden att medelst ifrågavarande befraktningar få i främmande hamnar prestera åtskilliga profveråhvåd våra mekaniska faktorier förmå åstadkomma. Utan tvifvel skulle sådant lända vårt land både till heder och fördel. — Vår goda vän Snällposten-i Malmö, son i likhet med Bönus Homerus understundom: tar sig en liten tupplur och derunder pratar i sömnen de befängdaste saker, till stor förlustelse för alla vittnen till gummans lilla svaghet, har i sitt sednast hitkomna. nummer varit utsatt för samma ledsamma otur. Man ser: den goda Malmötidningen dra nattmössan öfver örat, försjunka i en ;helsostärkande slummer, och hör henne slutligen, med tankarne uppfylda af gamle Argi artiklar om riksbankrutten och Posttidningens förträffliga svar derpå,. men framför allt med hjertat fullt af de vänskapligaste känslor för Aftonbladet, utbrista : Aftonbladet har slagit på larmtrumman och förkunnat att vi ha snart att vänta en riksbankrutt, men enhvar, som icke varit allt för lättskrämd, har snart insett att det endast är falskt allarm, som intet betyder, och Posttidningen har i en utförlig artikel med de mest klara och öfvertygande skäl bevisat, att Aftonbladet har orätt från början till slut.s Skämt åsido, torde vi knappast behöfvaerinra vra läsare att dessa tidningens påståenden äro fullkomligt gripna ur luften, cå Aftonbladet, långt ifrån att sjelf ha innehål lit någon artikel, som uppkallat skräckbilden af en riksbankrutt, knappast omnämnt de fabrikater af en ökänd firma, som under formen af korrespondensartiklar till åtskilliga landsortstidningar samt af uppsatser i Folkets Röst sökt inprägladen föreställningen att en sådan riksvåda stode för dörren. ; Snällposten torde emellertid inse nödvändigheten att för sina läsare beriktiga denna blunder, som vi vilja vara nog menniskovänliga att tro hafva. härledt sig mera af lätt sinne än skadebegär.