Aftonbladet – 27 maj 1859, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. Det är bekant att riksarkivet förvarar en ofantlig ,.mängd högst upplysande originalhandlingar m. m. rörande vår och äfven andra länders historia. I samma mån det histoska studiet omfattas af ett allt större antal personer, är det klart, att de måste anlita riksarkivets samlingar och studera dem — ett både tröttsamt och långsamt arbete. Forskare, som icke äro bosatta i hufvudstaden begifva sig vanligen dit på sommaren; dels emedan de då kunna begagna ferierna vid läroverken i landsorten, i fall de vid något af dessa äro anställda, dels emedan kommunikationerna under sommarn äro -lättare, dels emedan hyror och lefnadskostnad då äro billigare i hufvudstaden, och slutligen emedan den ljusare årstiden, det längre dagsljuset, underlättar granskningen af de oftast svårlästa manuskripterna. Men — nu kommer svårigheten! Riksarkivet hålles icke öppet mer än fyra timmar hvarje helgfri dag året om. Under den mörkare delen af året torde väl dessa fyra timmar dagligen vara lagom, men deremot alldeles icke under den ljusare delen af året, d. v. s. från medlet af Maj till in i September månad. Derunder både kunde och borde riksarkivet hållas öppet åtminstone sju timmar dagligen (t. ex. från kl. 9 till 2 och från 4 till 6). Om än riksarkivets samtlige tjenstemän icke så lång tid dagligen kunna sysselsätta sig der med dem åliggande arbete, så borde det dock vara en lätt sak för arkivets chef, att åstadkomma det aftal mellan de öfriga funktionärerna, att de i tur vistades der på eftermiddagarne, för att dels tillhandagå med upplysningar och dels öfvervaka ordningen der. Hr riksarkivariens egen dervaro på föroch eftermiddagarne kan desto mindre påfordras, som hans tid:är starkt anlitad i och för så många andra uppdrag, offentliga och privata; men med de öfriga tjenstemännen är förhållandet annorlunda, särdeles sedan äfven de, likasom hr riksarkivarien sjelf, vid sista riksdag erböllo icke obetydlig löneförhöjning, och, enligt hvad vi tro oss veta, ingalunda skulle vara obenägne för en beqvämare anordning af arkivets tillgänglighet, så vida hr riksarkivarien sjelf vore för densamma hågad. Enligt hvad vi tro oss veta har arkivet, ehuru undantagsvis, hållits öppet äfven på eftermiddagarne för en och annan mera gynnad person; men då långt ifrån alla kunna räkna sig till denna: kategori, inses lätt, att med undantag för en eller annan, är på det hela taget föga vunnit. Ins. tror sig ock veta, att för riksarkivets tjenstemän finnes icke någon instruktion. Följden deraf måste blifva att både de och allmänheten äro underkastade chefens för arkivet — d. v. s. riksarkivariens — godtfinnande eller godtycke, och skulle det falla denne in att trakassera någon honom misshaglig person, hvilken nödgas anlita arkivet, så får denne underkasta sig det. Till förekommande häraf, äfvensom på det att tiden för riksarkivets tillgänglighet bättre må blifva ordnad, tager ins. sig friheten hemställa till hr ecklesiastikministern, under hvilken riksarkivet direkt sorterar, det instruktion för riksarkivel måtte blifva upprättad, och att, intilldess en sådan hinner blifva stadfästad; ett förständigande måtte expedieras, det riksarkivet jemväl skall hållas öppet en viss tid hvarje helgfri eftermiddag, åtminstone under den ljusare delen af året. XX