Aftonbladet – 25 maj 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN år ERHAR CABLEN. På eftermiddagen andra dagen gled gubbarnes ,snipa , med Gädda och främlingsfiskaren inåt Hafsfruskäret. Det är ju riktigt säkertx, sade Gädda, att du-hållit ren mun angående den här besynnerligheten och den här tokeriresan ? Nej gu, jag sagt löckt lefvande ordet till hustru min en gång, sen då till någon annan... Men, iherre Gud, så djupt tackandes hon är för all eran och lots-fars utarribelt stora godhetl Det,, svarade Gädda belåten, ,visar ett hederligt hjertelag, du! Och jag känner på mej att du sjelfver, Tolle, blir karl, som det är värdt att nämna, både till välmakt och välbördiga tänkesätt. För när en kan arbeta och får arbete och vill ställa sej väl från förstingen till. sistingen, så kömmer en sej opp så Jitt om litt och vet aldrig ordet af innan en blir både ärad och ansedd liksom en-skulle vara någon smula för mer än andra. Men det lägger jag till, att för att hinna så långt, må er ha beflitat sej om kunskap i kristendomsting. Jag är inte sjelfver något vidare slängd i storuttydving af helga skriften, men jag håller den i min vördning. Och lots-far har kunskap nock att ge af, äfven till andra. Jag vill också,, svarade främlingsfiskaren, vara så pass kunskapad att jag kan lärabarna något. Det skulle låta så innerligt fint att i framtidsdar få höra: Jag lärde det af far! Vid dessa ord bragte främlingsfiskaren munnen till ett stort leende, som visade de hvita tänderna och det godmodiga jovialiska ansigtet, i dess bästa dager. Nå, återtog Gädda, sdu träffa inte patron Hjelm hemma ?, ) Se A, B. niis 1—47, 49 —58, 61-81, 83 2 105 ock 107-—116. t—81, 83—100, 102.