Aftonbladet – 23 maj 1859, sida 2

— Frågan om en förbättrad postgång mellan Örebro och hufvudstaden: har nu vunnit en lösning, lika öfverraskande som karakteristisk för vår poststyrelse.. Nerikes Allahanda, som omtalar poststyrelsens sätt att afhugga denna postaliska knut, tillägger derefter några anmärkningar, som vi instämmande återgifva: Kongl. svenska poststyrelsen har, uppå derom af postinspektoren i Örebro gjord och. förnyad vördsam framställning, någon af de sista dagarne;täckts medgifva, det må hädanefter, i likhet med hvad förlidet år egde rum, postväska, innehållande bref och tidvingar, få åtfölja de ordinarie jernvägs-ångbåtsturerna mellan Örebro och Stockholm, endast med det obetydliga vilkor, att korrespondenter i Örebro. utfästa sig att betala den summa af 200 rdr rmt, som ångbåtarne, icke längre nog artiga att gratis befordra postväskorna, fordra såsom ersättning för sin möda dermed under denna: sommar. En teckningslista för hopsalande af dessa 200 rdr, som skola hålla postverket skadeslöst, finnes framlagd å enskilta banken i Örebro. Vi taga för gifvet att summan skyndsamt skåll blifva fulltecknad, och, då sådant skett samt saken hunnit till poststyrelsen. inberättas, skola postväskor börja att-på åsyftadt sätt underhålla tät förbindelse mellan Stockholm och Örebro. Efterverkningar af detta poststyrelsens beslut torde vara att förvänta. Denna vår tro stödja vi derpå, att vi anse beslutet som ett prejudikat, på hvilket vi fästa öfriga tidningars uppmärksamhet. Ingen, om icke möjligen poststyrelsen, är okunnig om,. att vårt postväsende är efter sin tid. Om än det absurda icke på särdeles många håll träder lika bjert i dagen; som i afseende på den postgång, hvilken ännu några dagar ensam kommer att fortfara mellan Örebro och Stockholm; så inträffar det dock helt visst på många håll att posten drönar framåt med landväga paddgång mellan orter, hvilkas öfriga förbindelser tidens anda ordnat på tillfredsställande sätt. På sådana håll, der man utan framgång skrikit sig hes genom förnyade rop på billiga förbättringar i postbefordringen, på upptagande af nya postvägar, der ändrade förhållanden och ökad affärsliflighet dertill föranleda; på posternas hastigare, säkrare och billigare befordran utefter de nya kommunikationslederna, med ångbåt eller jernväg, i orter, der landsvägarne kanske flerestädes snart till föga annat behöfvas än för att af posten befaras, — på sådana håll kan man nu vinna en bättre postförbindelse; blott man i orten skjuter tillsammans de verkligen eller enligt föregifvande ökade kostnaderna för de nya postförbindelserna. Kunde tid efter annan all postgång komma att sålunda ordnas på de särskilta orternas bekostnad, så att de nuvarande af postverket och posthemmanens innehafvare bekostade landposterna hvar efter annan kunde indragas, så vare det ingen dålig affär för postverket och de postskjutsskyldige. Men så långt tör det väl aldrig gå. RR — Göteborgsposten uppställer följande paralall mellan — åtskilliga konungens? befallningshafvandes skicklighet i porträttritning, som ej saknar sin muntrande sida: Den 9 sistl. April rymde tvenne till Långholmen destinerade förbrytare från bevakningen nära Barkaby gästgifvaregård, ett par milfrån Stockholm. Desamma efterlysas nu såväl af konungens befallningshafvande i Stockholms län, som i Elfsborgsoch Skaraborgs. Deras namn voro Anders Olof Lindman och Anders Petter Bengtsson. På det desamma måtte kunna gripas, är som vanligt ett signalement lemnadt.