Aftonbladet – 21 maj 1859, sida 3

gången då han vid bodhandeln råkat i strid mellan filosofien och såpspaden. Men nu gälde det olyckligtvis icke husets affärer. Det var ett helt enskilt förtroligt bref. Men hvad det torde åstadkomma blef icke svårt att inse — åtminstone trodde sig Hjelm deraf kunna: frukta allt. Dess lydelse var var följande. Min heders bror och tillkommande bolagsman! Öfverhopad af stora och djupa husliga bekymmer — supponerar en menniska aldrig slipper sådana — har jag några vigtiga or att säga dig apart i största vänskaplighet; och jag känner mig öfvertygad att den förtrolighet och tillförsigt, som råder mellan oss i affärsförhållanden, icke skall svika, när vi komma på enskilt grund — eller hur? Supponerar att jag icke häruti misstagit mig! Motsatsen vore alltför obehaglig att här närmare vidröra. Det, som synnerligen utgjort orsaken till att jag så mycket fästat mig vid bror, är den enkla, hederliga strängheten i brors grundsatser och utförandet af dem. Bror är ung till åren, men handlingarne äro: mognade. Kanske hade vi icke alltid passat så väl tillsammans: jag tänkte möjligen något friare i ett och annat förut. Men nu passa vi — jag kan aldrig få vårt hus stäldt på en nog allvarligt solid och aktad punkt. Jag hoppas det skall bli en firma, som den blifvande ef. terträdaren. eller: de blifvande efterträdarne med stolthet och glädje skola mottaga. Och med min styrka och raskhet hoppas jag lefver tilldess — det vore ingen märkvärdig ålder — blott bekymren icke lägga sir.a törnen under sinnet. Men nu yar det om helt andra saker bref