Aftonbladet – 21 maj 1859, sida 3

Det led ett stycke utöfver middagen, Den ofvannämda rörelsen var som starkast i farten, ty alla, som handlat, skulle nu hemåt; och de som icke erhållit sina varor, hade så mycken mer brådska att få dem. Taflan af det hela stod i starkaste och gladaste kontrast till det dufna enformiga lif, som, med undantag af auktionsdagen, egt rum alltsedan sistlidne höst. Hvilken allmakt låg ej i det enda namn, som framkallat allt detta! Namnet Moss, denna gamla så väl ackrediterade firma, hade satt den unga på fötter, så fort första nyhet kom ut om det blifvande bolaget. Och alla Hjelms bemödanden och försök, hvilka förut benämnts galenskapens strid mot strömmen, upphöjdes nu till — hvad de verkligen varit — en ädel sträfvan atticke låta någon blifva bedragen och en berömvärd klokhet att låta de stora affärerna utsiva i de små. Nu hade de små utsinat och de stora börjat, för att troligen under långliga år göra Svartskär till den förnämsta enskilta handelsplats i hela norra skärgården. Men hvad hänger mera på det gungande halmstrået än menskliga beräkningar och menskliga förhoppningar! Hjelm satt på kontoret i ett helt annat mod, än då vi sist träftade honom der. c Gustaf steg in med ett bref och förkunnade herr patron att det var någonting särdeles angeläget. från gamle-patron; såsom Moss -redan kallades. En af drärgarne från Gläborg hade medfört brefvet och skulle vänta på svar. ; Gossen sprang genast tillbaka åt boden. Och öfvertygad om att det var fråga om någon vigtig affär, den Moss fått spaning om. öppnade fljelm brefvet med det lugn, som han egde i både medoch motgång, och hvilket aldrig varit rubbadt, mer än den enda