Aftonbladet – 21 maj 1859, sida 3

Jat ifrågavarande förbindelser betälntngsskyldighet ådömas, den omständighet att Thiman erkänt, att han falskeligen skrifvit större delen af reversalerna och de derå befintliga borgensförbindelser och vederhäftighetsbövis, icke böra emot kyrkoherden Kjellberg antagas såsom full bevisning derom att samma förbindelser äro falska; i föjd hvaraf rådhusrätten anser sig för närvarande icke kunna förpligta kyrkoherden Kjellberg till någon skadeersättnings utgifvande Hemmansegarne Johan Petter Jonsson och Jonas Olsson i Öfra Wannberga samt Magnus Petter Larsson i Nedra Wannberga, å hvilka yrkats det de mot emot bättre vetande skolat nekat till deras namn och förskrifning, ålades, emedan bindande liknelser och omständigheter mot. dem förekommit att hafva tecknat deras namn å skuldebrefven, att gå värjemålsed den 4 nästinstandande Juli, då de hos domstolen skola sig infinna, hvarefter utslug angående dem kommer att meddelas. Skrifvaren Anders Pettersson kunde icke till ansvar i målet fällas, men hans yrkande om ersättning med 231 rdr rmt för resan från Öland och hit samt åter lemnades utan afseende. Slutligen afslogs kronofjerdingsmannen Petter Ols sons samt hemmansegarne Lars Svenssons i Haglunda, Olof Nilssons i Melösa, Carl Johan Anderssons i Eggby, Anders Petter Larssons i Störlinge, Lars Pehrssons och Pehr Olssons i Halsnäs yrkande om ersättning för deras inställelse. Besvärshänvisning till Svea hofrätt meddelades. Klockar.s tjenstgöringsskyldighet. Man läser i Halmstadsbladet: Vi berättade under förliden höst, att en rättegång hade uppstått emellan klockaren Sjöstrand å ena sidan samt pastor och församlingen i Enslöf å andra sidan angående den förres skyldighet att undervisa de mindre barnen uti socknen. Församlingsboerna hade nemligen på sockenstämina, som hölls den 25 Juli förlidet år, beslutat, att deras klockare skulle på egen kost och utan särskilt ersättning, under 40 veckor hvarje år och 4 dagar hvarje vecka, i deras hem undervisa deras barn i innanläsning och utanläsning af Luthers lilla katekes. Detta var ett myeket tungt och hårdt åläggande. Klockaren Sjöstramd lät sig icke dermed nöja, utan anförde besvär fv detta sockenstämmobesiut hos konsistorium. Eloc aren Sjöstrand förklarade sig väl vilja eller skolas undervisa socknens barn, men 1:o ansåg ham sig. böra hafva särskilt betalving för denna undervisnär och 2:0 borde denna undervisning meddelas: as ncen i hans hem eller i en fa ola i närheten af hr ns hem, så att han kunde uta: Ota sina Gö iga åligganden som klockare, hvi!tot ej vore möjli gt om han skulle vandra omkrin2, från bytillby eller från stuga till stuga. Den ersättning, som klockare a Sjöstrand fordrade för under sningen i hans bem oler i fast skola, ansåg han böra minst uppgå till 2 rdr rmt för hvarje tjenstgöringsdag jemte and.a förmåner. Detta mål har under detta år blifrit afgjordt af konsistorium, och då vi förut relaterat detsamma, hafva vi skaffat oss delaf handlingarne för att kunna med säkerhet redogöra för dess utfjång, emedan det lemnar ett prejudikat, som förtjenar uppmirksamhet. Konsistorii utslag i hufvudsaken lyder som: följer: Sedan kousistorium behörigen öfvervägt hvad detta mål förekommit, finner det risttvist förklara, att då kyrkolagen jemte nya förfaltningar visserligen ålägga klockaren att deltaga i barmaundervisningen inom. socknen, men tillika föreskrifva, att vid bestämmande: af denna tjenstgöring afseende skulle fästas vid hans öfriga tjenståligganden, samt dessa hvad Enslöf beträffar, äro, såsom handlingarne upplysa, efter ortens. sed ganska många och mångartade, fördenskull fin-ner domkapitlet. rättvist förklara, det församlingen saknat giltiga skäl att ålägga klaganden att såsom ambulatorisk skollärare tjenstgöra i socknen, samt upphäfver således det öfverktagade beslutet i denra del öch tillerkrinner klaganden rättighet att i atseende på ersättning för den undervisningsskyldighet, som honom å hans hem kan åläggas, å ort som vederbör göra, efter befogenhet sin talan gällantie, hvarjemte domkapitlet tilldömer klaganden 10 rdr rmt såsom skälig ansedd ersättning för hafde rättegångskostnader i deita måls. Detta konsistor ii utslag har oslöfs församling öfverklagat hos K, M:t. dess