Aftonbladet – 20 maj 1859, sida 3

DD FOTERVETRO JES En nybyggares äfventyr med on björn. Natten emellan den 29 och 30 sistlidne April be gaf sig nybyggaren. Matts Mattsson från sitt 7— mil norr om Råneå kyrkstad belägna hemvist, fö att skjuta fogel. På skidor, med lodbössa öfve axeln och åtföljd af en hund, hade han tillryggalag Cirka tre fjerdingsväg, då han plötsligt träffade frisk spår efter en björn. Intet fynd kunde vara angenä mare för nybyggaren, som; van att ofta gå nalle p lifvet, äfven nu väntade sig det rika och ludna bytet Också började han -genast sätta efter i spårlednin gen samt upphann snart nog den han sökte. Inon skotthåll fyrade han utan betänkande af och sårad björnen i ena bakbenet. Nalle visade emellertid in gen håg att stanna, hvadan förföljandet fortsattes Å sedan nybyggaren åter laddat. För andra gånger upphanns björnen och naggad i hälarne af hunden fick han sig ett nytt skott, hvilket syntes träffa vic bogen. Han tumlade om ett hvarf, men skyndade derefter ytterligare undan. Nybyggaren laddade fö tredje gången och björnens blodiga. fjät missledde icke till målet. I närheten af en-bäck fann sig jä garen ånyo inom kort ansigte mot ansigte med de fruktansvärda villebrådet. Han lade då an midt : pannan på björnen och tryckte till, men — affuk. tighet: klickade låset. I samma ögonblick angrer björnen. Dervid gaf den oförfärade nybyggaren ho nom med bösspipan ett slag öfver nosen, hvilket naturligtvis endast ännu mer retade vilddjuret; som begynte bita sin kullfallne motståndare först i kindbenen, dernäst i axlar, armar samt bakhufvudet. Nybyggaren sökte så godt han kunde skydda sig genom att träda ansigte och händer ned i snön och hålla sig orörlig. Men hans läge i sned vridning, med skidorna fastbundna vid fötterna, blef honom så besvärligt, att han gjorde en rörelse för att ändra detsamma. Då rusade björnen åter på honom, högg honom flera djupa bett i nacken och slet ett stort stycke af hufvudsvålen fram öfver den olyckliges panna, hvarpå han aflägsnade sig. I den stunden tänkte jag, — säger nybyggaren — att nog handterar björnen mig illa, men mitt lif kan han icke taga; det tillstädjer honom icke vår Herre (Inom parentes må anföras, det folktron är, att björnen blifvit af Gud förbjuden att döda någon menniska.) Nu förlorade den sargade medvetandet och kan icke uppgifva huru länge han. blef liggande sanslös, innan han väcktes till lif af sin hund, som kom och slickade såren. Hundens närvaro lät honom förmoda att björnen dragit sig bort, hvilket ock var händelsen. Han reste sig upp, men utmattad af blodförlust, föll han tillbaka mot ett träd... Det skymde för hans ögon både af skogens natt och den nedhängande hufvudsvålen. Sedan han hemtat sig, satte han sig i gång för att komma till närmaste menniskoboning ; och så mycken styrka egde han, att han med sin skalperade hjessa och sina många öfriga sår, utan hufvudbetäckning och vantar i kölden (ty dessa kunde han icke finna reda på), efter ?,, mils vandring vid pass kl. 1 om natten lyckades uppnå hemmanet Grundträsk. Här opererades han på så sätt, att den lösrifna hufvudsvålen med en täljknif bortskars jemnt efter pannan och blodet aftvättades, hvarpå hjessan förbands med ett-linneskynke. Jemväl en af nybyggarens stöflor befanns vara söndertrasad, troligen af björnen, ehuru den sårade derom icke eger någon erinring. Föl-: jande dagen nedlades han i en släda och .skjutsades i eländigt men-före från gård till gård, tills han, efter 6 mils resa inträffade i Rånebyn. Detta samhälle är fortfarande i saknad af både läkare och apotek. Kronolänsmannen och en barnmorska åtogo sig derföre att förena sina omsorger till den sargades vederfående. Genom klok behändling tyckas de äfven på god väg att få såren läkta, ehuru talrika och rysliga dessa framställa sig. Sådan är den sannfärdiga tilldragelsen, enkelt berättad. Att nybyggaren icke satte lifvet till, gifver bekräftelse åt skaldens ord: Mycket tål man förrn man förgås. Matts Mattsson är 59 på 60:de året. Han har varit. med om fällandet af 19 björnar, hvaribland han ensam med egen hand nedlagt 5. Den 20:de björnen, som höll på att blifva hans bane, sköts redan nästa morgon, utan att Matts fått räkna sig till godo ringaste andelen i fångsten, hvilken just genom hans kulor blef en lätt sak. Städse har Matts utmärkt sig genom fromt sinnelag och oförvitlig vändel. Bosatt i Risapps nybygge, ensligt beläget i vilda skogen, har han sammanlefvat i 30 år med sin hustru, som, i följd af en svår förlossning, alltsedan 25 år tillbaka tidtals varit beröfvad förståndets fulla bråk. Nybyggarens ladugård utgöres af 2 kor, hvilka ty värr äro för skuld pantskrifna. : Om några medlidsamma kristna, som förmå tänka sig in i den gamle nybyggarens lif och vilkor, genom en penningegåfva vilja lindra hans sår och nöd, så emottages hvarje bidrag med tacksamhet och välsignelse öfver gifvären af Pastorsembetet i Råned. i Slutligen bifogas Matts Mattssons prestbetyg jemte attestatum öfver sanningsenligheten af det här ofvan om honom anförda. Prestbevis: Att Matts Mattsson Risappe, (om hvilken lappman och nybyggare ofvanstående sanningsenliga berättelse handlar) är född 1800 och hans sedan långt tillbaka sjukliga, periodiskt svagsinta, hustru är född 1807, att de ha nöjaktig kristendomskunskap (äfven hustrun efter sina svagare gåfvor), att de flitigt bru ka salighetens medel, föra ett ärbart och gudeligt lefverne samt äro barnlösa och i fattiga omständigheter och bo enstaka nära Gellivara gräns och nära 3 mil från h. v. kyrkostad, varder härmed på begäran intygadt. Råneå d. 8 Maj 1859. Jacob Dahlberg. P.I