Aftonbladet – 20 maj 1859, sida 2

pråkare visa sig så mycket frukta, Serman icke muru det redan vattnas i munnen hos de stora oudgetintressena efter tull på bomull, de fatiges vigtigaste beklädnadsmaterial, och ökade ufgifter på socker, kaffe, tobak m.m? Får ett skatteröstningsförslag framgång, så kommer väl tull på spanmål och viktualier snart efter, y det är icke alltid att vänta att bondestånlet i denna punkt alltid uppoffrar sitt intresse för en grundsats så högsinnadt som det skedde sista gången. Månne det då är fruktlöst att hysa den förtröstan till en stor del bland dem, som nu slutit sig till skatteröstningsprincipen, men som i andra frågor visat sig verkligt frisinnade, att de vid betraktande af hvad nu är anfördt, torde justera sitt omdöme och vända sig bort ifrån det upprörande öfversitteri, som. ligger till grund för det mot sjelfva begreppet, attrikets ständer äro svenska folkets representanter, snörrätt stridande anspråk, för hvilket de hittills framträdt? Men om mer behöfves,så lemnar historien, både den äldre och den nyare, en oafvislig vederläggning af deras satser. :Detstår icke att bestrida att det var le double. vote, också en graderad skala till förmån för de rikare, som till en stor del gjorde den franska restaurationsregeningen så förhatlig inför folket och bidrog till beredande af dess fall, då ministrarna slutligen ville i sammanhang med tryckfrihetens inskränkning lemna rättigheten att välja ledamöter till deputeradekammaren helt och hållet i rikedomens händer, oaktadt denna kammare redan förut i följd af en hög census, som uteslöt hela det egentliga folket, var så servil, och gick in på förslager af den kontrarevolutionära natur, att dessa förkastades till och med af pärskammaren. Lika bekant och bekräftadt är detsatt orsaken till Ludvig Filips fall helt och hållet låg i det fräcka öfverdåd, hvarmed ministrarne Guizot och Duchatel satte sig emot en enhällig folkopinions yrkande om en utvidgning i valrätten till dåvarande deputeradekammaren, en strid, verldskunnig genom Guizots bekanta uttryck om les bornes, eller satt man nu måste sätta en gräns för alla vidare reformer. Och hvad är det som förorsakar att det börjar mer och mer röra sig i det storbritanniska rikets inelfvorj som tvingar den ene ministern efter den andre att med sura sminer afgifva löften om reformförslager, dem de söka att sedan undkomma så godt .de skunna? Är det icke att majoriteten i underhuset ännu i denna stund till allra: största delen tillsättes af de rtika ilandet, de stora godsegarne, bördsoch penningearistokratien, och att det engelska folket i följd deraf bland de vesterländska folken är det,som tryckes af de tyngsta bördorna, i följd hvaraf ock engelsmännen ojemförligt mer än någon annan nations medlemmar äro beredda, att lemna ett fädernesland, hvaröfver de dock äro stolta, i andra nationers ögon stundom ända till narraktighet — för att begifva sig någonstädes, der det är mindre dyrt och mindre tungt att lefva. Betrakta på andra-sidan det obetydande och i sina yttre förhållanden så föga mäktiga Schweitz, der den demokratiska principen och den lika rösträtten äro rådande, som har nästan ingen statsskuld, men dock redan många jernvägar bland sina -Alper, som med en budget eller riksstat, hvilken -ej uppgår till-en sjettedel-af de till folkmängd motsvarande monarkiska staternas, likväl kan uppställa en försvarsstyrka två eller tre gånger större än -Sverges, och der ungdomens undervisning är mera ordhuldad än i något annat land i Europa! Kunna alla dessa vittnesbörd -vederläggas, så låten oss få höra edra-skäl. Men om de icke kunna det, bjuder då icke rätt och-sänning hvarje hederlig medborgare att göra afseende härpå vid bestämmäåndet innan. kort:af en handling, som kan, nej, som måstekömma att utöfva ett sto:t och väsentligt inflytande på Sverges framtid, för hvilken dock säkert ingen enda af-dem, som deltagit i -öfverläggningarna om valördningsfrågän, är likgiltig. 2 JAH.