Aftonbladet – 17 maj 1859, sida 2

proviserade husrevolutioner känt en darrring smyga. genom lemmarne. i Hvad var det då? å å Tusen gånger hade han förut med storm; sökt efter hustrun, men:tydligt hördes att det nu var någonting verkligt himmelsskriande å färde. : Vid ett. afbrott. derute förnam nu Majken modrens: milda röst: Bilrg Min bäste vän, är det frukosten? Jag visste ej att du kom så tidigt... Jag hade mina göromål i mjölkkammarn. Mjölkkammarn... frukosten... Jo, du är klok, du! Det är visst tid, supponerar jag, att tala om frukost nu — tycker du det är tid till det? ! Få vi då icke sätta fram det: minsta, min. vän 2 ä Qvinna, hvad tänker du på — skall-j nu icke hafva någon frukost? Visst fan skal jag väl äta något, förstås, men du har aldrig färdigt i rättan tid, och nu blir det välatt. vänta som vanligt, då jag minst är itålamod: att vänta... Och dötter min, hvarföre kommer icke hon in... Låt gå fort, Beate-Marie! Här ir annat att tänka på än mat, fast en icke kan hungra ihjäl, som du föreslår. I detta ögonblick trädde Majken utan vidare öfverläggning in i rummet och helsade sin far, liksom ingenting varit hördt eller -förstådt.. Men inom sig kände hon en djup förvåning öfver det så besynnerliga uttrycket i hans ansigte. Der blossade vreden i: högsta höjd, men den var blandad med någonting innu farligare, ett slags bittert triumferande hån, snarlikt det uttryck, som återfinnes hos; personer, hvilka erhållit den förmånen att ned bevis dokumentera en försvarad, af andra vestridd sak, men. som. härunder dock nödvas kufva en inre smärta, genom hvilken lenna förmånsrätt måste betalas. Du ser frisk ut, mitt barn — du hår icke aft några. onda drömmar. i natt... Blir det on gång färdigt, Beate-Marie? Allting är nu på bordet min vän by Nej, Pappa, inga onda drömmati (Forts.)