Aftonbladet – 16 maj 1859, sida 2

Hvad då för bröllop? frågade horor ännu upprymd af faderns skämtfulla häntydning. Skall Thörborg göra sej till nu, liksom hon tänkte att det inte kunde blifva något bröllop här i huset! Vivika, hvarföre kommer du fram med gådant enfaldigt skämt — du vet att jag tycker icke om det.n Enfaldigt — hvad bar Thorborg för konstbesynnerliga utlåtelser? Thorborg kan akta sej... detta är visst en stor-högtidsdag, och jag tänker också för omaket klippa nacken af två eller tre ankor; men något vidare tal om enfaldighet, när det blir fråga om bröllop i kapellgården, vill jag inte vidare höra af! Det är ordet, sa Mossen. Så besinna då, du gamla envisa troll, hur obehagligt sådant prat skall vara för mig! För Thorborg ... nå, när jag tänker mej rätt före, så vill jag inte ha det i vidare klander, för Thorborg får kanske nock släppa till ögonen, . när jag kokt den siste ölosten ... Men Thorborg — det vill jag hoppas: tillminstingen — ror nög opp sej igen, hvad det lider, för ingen sorg varar evigt, säger klocka:.: och det säger jag med för resten. Och ba: Thorborg får vant sej till att lita på sej sjelfver i allt, så omakar hon sej snällt i spisen efter mina lärdomsspån och bjur sej opp, så att pastorn inte får jemra sej för högt, då trollet hans inte längre lägger sin hand vid det ena-och andra.n NS Nu måste Thorborg skratta. Kära Vivika, är det om ditt giftermål du är så starkt i farten ? Kanske det skulle vara fråga om Thorborgs — men derom har inte jag hört någon tala lefvande ordet! Vivika slog en stor knyck på nacken och stack gaffeln så hårdt genom steken, att den gick tvärt igenom och