Aftonbladet – 16 maj 1859, sida 2

MUSIK. Vid den afskedssoir6, som hr Leonard med fru sistlidne lördagsafton gaf i De la Croixs salong, spelade soirgifvaren af sina egna kompositioner tvenne fantaisies för violin, den ena, benämd Regrets et prigre, hvari saknadens känsla hade erhållit ett vackert uttryck och var, såsom den enligt titeln borde, förherrskande, ehuru den då och då undanträngdes och fick gifva vika för några hastigt mellankommande, raska staccati, och den andra, kallad Souvenir de Donizetti, af mera uteslutande bravurartad karakter, samt en romance, som, fastän af mindre omfattning än flera af hr Leonards öfriga kompositioner, utmärkte sig för en synnerlig konseqvens i idternas genomförande och för mycken smak i ämoedulatoriska öfvergångarne. Utom Rebers smekand. och rogifvande Berceuse utförde soiregifvaren jemte sin fru den i skarp motsats till nyssnämda komposition framstående Songe de Tartini ou le Trille du Diable,, ballad af Beriot och madame Malibran för sopran och violin, hvari man återfinner den så kallade djefvuls-sonatens, egendomligt intressanta, men hemska och monotona grundtema, vid hvars åhörande man väl kunde vara frestad att tro, det kompositören vid sin konception deraf legat under ett demoniskt inflytande. Också lärer Tartini v rt fullt och fast öfvertygad om att denna sonat, som han ständigt hade upphängd framför sig i sin kammare, var honom ingifven af den onde sjelf. Tar