Aftonbladet – 14 maj 1859, sida 3

, kaste och snart sagdt förnämligaste i sin klas: loch ort utgöra fördelar, som kunna förvilis fäfven i öfrigt redbara sinnen. Angående rätt , : mätigheten eller obefogenheten af klandre i öfver bondeståndets beteende att bevilja å ;iandra stånd hvad det anser för sig sjelft skad: tligt, bar allmänheten redan nog tydligt utta jlat ett omdöme, som icke kan underkännas. I Det ena. var ett medgifvande att lappningar, voro nyttiga och nödiga, åtminstone såtillvida, gatt hittills uteslutna, men lika berättigade elei menter kunde och borde tillsläppas, det anlära ett förnekande af samma princip. Mean kan ock ha skäl att fråga hvad som föranledt insändaren alt endast och allenast fram. hålla ur statens tjenst gångna personer, såsom de, på hvilka allmogens val förmodas kunna eller böra falla, liksom det icke skulle finnas andra, måhända mera användbara och skickliga för dylika värf, Det fordras i sanning många prof af verklig duglighet, mycket i nit för ortens enskilta och allmänna angelägenheter, innan en allmoge beslutar sig för ett val, som kullkastar grunden för dess allmänna obenägenhet för herrenamnet. Förutsittningen är således en ren dikt. Påståendet, att de mera bildade ledamöterna af bondeståndet icke nog verksamt understödt liberala reformer, är en osanning, skändlig i dens mun, som ger sig ut för att känna rätta förbållandet. Protokollerna för 1839—1841 årens riksdag angifva ett större antal — icke sjelfgjorda — herrenamn, personer, som utmärkte sig för nit, ingigter och verksamhet. Och orseken härtill? Sannolikast ingen annan än det allmänna missnöjet med dåvarande styrelses despotiska handlingssätt, farhågan att se 1838 års bändelser förnyade, samt det hopp att finna dessa botande förhållanden mera kraftigt motarbetade. Och huru beskaftad blef vid denna utspädning ståndets praktiska utöfning af dess rätt och pligt? Och när stod väl dess anseende i allmänna meningen högre än just då? Till rättfärdigande af den ädle Fans Janssons minne bör tilläcgas, att han (som nekade intaga talmansplatsen och ståndet medgafs att sjelft välja sin ledare) då befann sig på höjden af sin mannakraft, utgjorde ledstjernan och mönstret af förmåga och nit för allmänt väl samt tillvann sig allas aktning, så att föga opposition förspordes. Då kunde en och annan, måhända mindre påaktad, förbättring af landets belägenhet genomdrifvas, t. ex. en nedsättning af dess skattebördor till ett belopp af omkring 800.000 rdr bko årligen, ett resultat, som svårligen med bondeståndets isolerade ställning kan i våra dagar hvarken hboppas eller eftergöras. De flera andra förutsättningar, som denna artikel innehåller, äro icke rätt förenliga med den allmänna rättskänslan och sunda förnuftet, särdeles i afseende på den indirekta och på omvägar uttalade meningen, att än vidare anse de hittills uteslutne jordegarnes naturenliga rätt, såsom mindre instämmande med det allmännas och bondeståndets sanna intresse; samt det misstag insändaren begått, då han anser en dylik förstärkning ej vara af den vigt som rätta förhållandet otvifvelaktigt påkallar. Undertecknad slutar nu, med förbehållen rättighet till vidare yttrande, så framt anledning dertill förefinnes; dock vågar han icke hoppas att vidare ordande i ämnet förändrar det för bondeståndet menliga intryck, som det nu ifrågavarande förhållandet redan frambringat. F.d. riksdagsman i bondeståndet.