Aftonbladet – 14 maj 1859, sida 2

och nu senast, tvärtemot det upplysta allmänna tänkesättet i landet, och äfven emot den senast nedsatta skolkomitens betänkande, förstått att genomdrifva bibehållandet af den dödande katekesutanläsningen vid våra elementarläroverk, det här starkt representerade prelatintresset, har äfven på detta fält förstått att göra sig gällande. Af en småsinnad fruktan att se hufvudstadens folkskolor undanryckta den mera nominella än verkliga tillsyn deröfver, som utöfvats af presterskapet, har det af alla krafter satt sig emot den föreslagna reorganisationen och lyckades äfven, så länge dess lydiga språkrör, f. d. statsrådet, numera biskopen Anjou, var ecklesiastikminister, att undanskjuta frågan. Det gick dock ej an att helt och hållet begrafva den, och efter en mer än treårig betänketid har regeringen i dessa dagar åter framtagit handlingarne ur departementets gömmor, der de så länge hvilat i ro, och fattat beslut i saken. Och hvilket är väl detta? Af rTegeringens benägenhet att bifalla det Göteborgska förslaget, som i allt väsentligt öfverensstämmer med det Stockholmska, skulle man trott att inga hinder skulle mött för bifallande äfven af det sistnämnda. Denna äfven af konseqvensen fordrade åtgärd har dock af outgrundliga orsaker ej låtit sig göra, utan har regeringen förklarat att frågan skall hänskjutas till en ny komit6, med uppdrag att uppgöra ett nytt förslag. Denna komite skall bestå af en af K. M:t utnämnd ordförande samt tre ledamöter, utsedda af öfverståthållaren, Stockholms stads sockenstämmonämnd och konsistorium, en af hvardera. På hvilka grunder eller, rättare sagdt, med hvilken fullkomlig brist på alla verkliga grunder rTegeringen ej blott återförvisat frågan till ny behandling. utan äfven gått i författning om uppgörande af ett nytt förslag, skola vi en annan dag söka visa.