Aftonbladet – 12 maj 1859, sida 2

ning af alla hithörande förhållanden, det skulle visa sig, att ett dylikt system med ett uniformt porto för hela den inrikes telegrafkorrespondensen icke för närvarande vore antagligt, har hos mig tanken uppstätt, att på annat sätt söka åtminstoue förminska de långa distansernas alltför tryckande inverkan på kostnaden. Medlet skulle bestå deri, att med besagnande af samma zonindelvivg som för den utländska korrespondensen,d. v. s. efter Brisselkonventionen, begynnelseportot blir satt, icke såsom chefsembetet föreslagit, till 80 öre, utan för den inländska korrespondensen, lika som för den utländska, till 1 rår 10 öre — eller för jemnhetens skull kanske till I rdr — men stt tillökningen för hvarje ny zon ej, såsom för den utländska korrespondensen, utgjordes af en hel, utan af en half portosats, d. v. s. resp. 55 eller 50 öre; i följd hvaraf portot skulle ifva för 2:dra zonen respektive 1: 65 eller 1: 50; ör 3:dje zonen 2: 20 eller 2 rdr; för den 4:de 2 75 eller 2: 50; för den 5:te 3: 30 eller 3 rdr 0. 3. Vv. I afseende på inkomsterna torde resultatet af en dylik tariff — helst om begynnelseportot bestämmes till I rdr 10 öre — icke särdeles mycket komma att understiga det, som kan förväntas af den tariff, hvilken chefsembetet föreslagit; ty ehuru portominskniogen för de längre distanserna icke är obetydlig emot hvad sistnämde tariff innebåller, bör dock härvid tagas i betraktande, att telegrammernas antal på dessa distanser är jemförelsevis ringa, och att en ersättning häremot vinnes genom ett högre porto inom första zonen, der den af chefsembetet föreslagna nedsättningen ända till 80 öre synes mig vara en nog långt drifven eftergift. Likaledes skulle jag tro, att den hittills af mottagaren utgående afgift af 10 öre för hvarje ankommet telegram utan skada kan bibehållas; och bör derföre också den inkomst, som härigenom tillflyte: telegrafverket, tagas i beräkning vid bedömandet a de begge nu uppgifna systemernas resultater i ekoaomiskt hänseende. Då emeller:id en tillförlitlig erfarenhet, äfvenson fullt tillräckliga upplysningar i detta fall endast af te legrafverket kumnat inhemtas, har jag ancett nödigt för att ytterligare stadga min öfvertygelse i dett: ämne, att, innan ärendet företages till slutlig pröf ning, härigenom begära chefsembetets utlåtande an gående nyttan och antagligheten af de olika systen för den interna telegrambefordringen, hvilka jag — allt under förutsättning, att ordantal och öfriga be stämmelser blifva enahanda, som för den internatio aella — nu haft äran i korthet framställa.